Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
dygdespegel, utan ock uti Guds hus och församling ett klart skinande
gudaktighetens ljus och för den ärbara världen ett rätt dygdemönster.
Ho är, som henne rätt känt hafver och icke vet att betyga om hennes
ostraffeliga kristendom, huru hon sin själ hafver prydt med tro, sitt
hjärta med gudaktighet, sitt sinne med saktmodighet, sina åtbörder med
ljuflighet, sitt tal med vänlighet, sin kropp med kyskhet och hela sitt
lefverne med kärlek och ödmjukhet, med allvarsamhet och fromhet.
Ho vet icke att tala om hennes stora tålamod uti bedröfvelse, om
hennes lydnad och förtröstan på Gud och om hennes frimodighet i
själfva döden. Dock, hvad gör jag, att jag tager mig före att vilja
gifva solen ljus, att vilja berömma den, som redan genom egen dygd
hos hvar man sig en härlig lukt, ett godt namn och rykte förvärfvat
hafver, det henne ock blifver efter döden. Ja, jag talar icke för
mycket, där jag säger, att det syntes, likasom hade själfva dygden
utvalt sig hennes ädla kropp till en boning och säte. Skulle man då
öfver en sådan kristens förlust icke sörja och klagolåt föra? Och i
synnerhet de, som den saliga fru biskopinnan närmast åkomne äro?
Väl hafver hon lefvat; ty hon lefde £ Herranom och tjänte honom
med uppriktigt hjärta. Vi tala det vi veta och vittna, hvad vi med
våra ögon sett hafva; och vet det, Gudi lof, hvar och en, som henne
känt hafver, att hon var en rätt Kristi lärjunginna. Hon älskade
sin Frälsare öfver alla världens ägodelar. Allt hennes lefverne gick
uti en sann gudsfruktan likasom ett riktigt urverk uti sin gång. Den
henne såg, såg intet annat än gudaktighetens ’strimor” på henne lysa.
Den henne hörde, hörde af intet annat än gudaktighets gärningar. Hon
lefde på jorden och älskade i himmelen; ja, .hon ville af intet annat
lif veta, än att Kristus lefde uti henne. Hon hafver, Gudi klagadt,
lefvat en kort tid, men väl lefvat och visste, huru hon rätt lefva
skulle. Såsom hon lefde, så dödde hon ock, nämligen i Herranom.
Huru hjärteligt trängtade hon efter sin Jesus! Huru fast höll hon
honom uti sitt yttersta och kunde med Jakob säga: Herre, jag
släpper Dig icke, med mindre Du wvälsignar mig! Jesus släppte
henne icke; ej heller släppte hon honom. Jesus tog hon med sig
i grafven; och han tog henne med sig uti sin himmel. Uti sådant
heligt förtröstande och stadig tro dödde hon i Herranom salig, — —"
1 Många voro de uttryck af deltagande, som under denna svåra
tid kommo biskop Benzelius till del; bland de mera märkliga af dessa
återgifva vi nedanstående bref från lektorn i grekiska vid Västerås gym-
nasium, Olof Rabenius:
»Högwyrdige Fader, Herr Bischop, Höggunstige Gynnare och Befordrare.
För en tree wekor sedan kommo the ohugneligaste tidender at then
Ädla Matronans, bögwyrdige Fadrens H. Biskopens kära maka och huus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
