Rangela, utan det hade också lyckats henne att göra honom till sin svärson, och under sådana förhållanden var det helt naturligt, att ingen skulle våga störa den giriga frun i hennes åtgöranden. År efter år fortsatte fru Rangela oantastad sin hantering, då en händelse inträffade, som vållade henne rätt mycken oro. Hennes stackars dotter dog helt oväntat, och fru Rangela förstod, att en man som herr Eskil med åtta minderåriga barn och en hovhållning, som kunde jämföras med en konungs, snart nog skulle komma att ingå ett nytt äktenskap, i all synnerhet som han alls inte var lastgammal. Men om den nya frun skulle bli avogt sinnad mot fru Rangela, kunde detta medföra mycket obehag. Det var nästan nödvändigare för henne att vara vän med frun på Börtsholm än med hennes man, ty herr Eskil, som hade många stora ting att omhändertaga, låg jämt borta på resor, och under tiden tillkom det hans hustru att ordna och regera i hemmet och hemtrakten. Fru Rangela övervägde saken väl, och då begravningen var överstånden, red hon en dag över till Börtsholm och uppsökte herr Eskil i hans lönnkammare. Där inledde hon samtalet med att påminna honom om de åtta barnen och den vård de behövde, om hans tallösa tjänarskara, som måste efterhållas, förplägas och klädas, om hans stora gästabud, till vilka han inte tvekade att inbjuda kungar och kungasöner, om den stora avkastningen från hans hjordar, hans åkrar, hans jaktmarker, hans bislag, hans humlegårdar, hans fiskevatten, vilken på huvudgården måste tillvaratagas och bearbetas, om allt med ett ord, som hans hustru hade haft att syssla med, och framkallade på detta sätt en rätt bild av de stora svårigheter, som han nu gick till mötes efter hennes hädanfärd. Herr Eskil lyssnade med den vördnad, som man är skyldig en svärmor, men också med en viss ängslan. Han fruktade, att allt detta skulle betyda, att fru Rangela ämnade erbjuda sig att bli hans husförestånderska på Börtsholm, och han måste säga sig, att denna gamla kvinna med sin dubbelhaka och höknäsa, med sin grova röst och sitt bondska sätt inte skulle bli något behagligt sällskap i hans hus.