med ett ord, inlastat på skutor och pråmar, helt säkert till mycken undran för alla borgens innebyggare. Då källare och visthusbodar voro väl tömda, begav sig fru Lucia, åtföljd av sina barn, sina tjänare och tjänarinnor, ombord på ett välbemannat skepp, och under det hon på Börtsholm endast kvarlämnade några gamla väktare, som skulle ta hand om borgen, lät hon med all sin egendom ro sig ut på den stora sjön, som låg framför henne strandlös som ett hav. Om denna fru Lucias resa förefinnas många gamla sägner och anteckningar. Så berättas det, att den delen av Vänerstranden, där fienden hade härjat som värst, vid hennes ankomst hade varit nästan övergiven av sina innevånare. Fru Lucia hade rott fram där ganska modfälld och spanat efter minsta tecken till liv och rörelse, men ingen rök hade stigit mot skyn, ingen tupp hade galit eller ko råmat. Här bodde dock i en socken kvar en gammal präst, som kallades herr Kolbjörn. Han hade inte tyckt sig kunna följa med sina församlingsbor, då dessa flydde bort från sina ödelagda hem, därför att han hade både prästgård och kyrka fulla av i striden sårade. Han hade stannat hos dessa, skött deras sår och delat ut bland dem det lilla han ägde utan att själv unna sig varken mat eller vila. Härav hade han blivit så utmattad, att han kände sig nära döden. Så hade då under en av de mörkaste höstdagarna, då tunga skyar släpade ner mot sjön, då vattnet vältrade fram med svarta vågor och naturens dysterhet bidrog att öka på hopplösheten och nöden, den stackars herr Kolbjörn, som inte mer förmådde läsa en mässa, försökt att draga i snöret till kyrkklockan för att därmed nedkalla Guds välsignelse över de sjuka. Och se! Knappt hade de första klockljuden förklingat, förrän en liten flotta av små skepp och pråmar kom roende mot land. Och från dessa skepp landsteg en skön ung kvinna med ett ansikte, som genomskimrades av ljus. Framför henne gingo åtta härliga barn, och efter henne följde en lång rad av tjänare, som buro bördor av alla slags livsmedel: helstekta kalvar och får, långa spett fulla av torra brödkakor, kaggar med dricka och säckar