att han inte ville döma henne, förrän han själv hade erfarit om hon hade handlat så illa, som fru Rangela torde hava påstått. Men var hon inte i stånd att undfägna honom så, som han begärt, då var det för visso tydligt, att ett förskräckligt straff väntade henne. Det minsta var väl, att hon skulle bli förklarad ovärdig att längre vara hans gemål och bli hemskickad till sina föräldrar, men av de sista ord han yttrat tyckte hon sig förstå, att han därtill ämnade döma henne att springa gatlopp mellan hans knektar som en simpel tjuvkona. Då hon hade utgrundat, att det så förhöll sig, vilket det ock verkligen gjorde, ty fru Rangela hade retat herr Eskil till en vansinnig vrede, började fru Lucia att skälva och hacka tänder och tyckte sig döden nära. Hon visste, att hon borde använda nattens timmar för att finna hjälp och utvägar, men hennes stora rädsla förlamade henne, så att hon blev liggande orörlig. »Hur skulle det vara möjligt för mig att till nästa morgon bespisa min herre och hans sextio män?» tänkte hon i sin hopplöshet. »Likaså gärna kan jag ligga stilla och vänta, tills olyckan kommer över mig.» Det enda, som hon förmådde göra för sin räddning, var att timme efter timme sända brinnande böner till Sankta Lucia av Syrakusa. »O, Sankta Lucia, min kära skyddsmoder», bad hon, »det är i morgon den dag, då du led martyrdöden och inträdde i det himmelska paradiset. Påminn dig hur mörkt och kallt och hårt det är att leva på jorden! Kom till mig i denna natt, och för mig med dig bort härifrån! Kom och slut mina ögon i dödens sömn! Du vet, att det är min enda utväg att undslippa vanära och nesligt straff.» Medan hon på detta sätt påkallade Sankta Lucias hjälp, förgingo nattens stunder, och den fruktade morgonen närmade sig. Långt förr, än hon hade väntat det, hördes det första hanegället; de svenner, som skötte boskapen, vandrade över borggården till sina sysslor, och hästarna reste sig bullrande i sina spiltor. »Nu vaknar också herr Eskil,» tänkte hon. »Han lär strax befalla mig att hämta hans morgondryck, och jag måste då