Översikt av Värmlands klimat

av H. H. Hildebrandsson. Skandinaviska halvön är belägen emellan det kontinentala klimatet i öster och det maritima i väster, och fjällen, som sträcka sig från Nordkap till sydvästliga Norge, kunna betraktas som gränsen mellan dessa klimatzoner. Det kontinentala klimatet utmärkes som bekant av en stor årlig temperaturväxling, kalla vintrar och heta somrar, det maritima åter av blida vintrar och svala somrar. Så t. ex. äro medeltalen för januari och juli i Kasan — 13°,8 och + 19°,7, i Thorshavn på Färöarna åter + 3°,3 och + 10°,8. Den viktigaste orsaken härtill är den, att om sommaren solvärmen upphettar landet mer än havet, under det att om vintern landet utstrålar och förlorar mera värme än havet. En kuststräckas klimat utjämnas eller blir mera maritimt genom vattnets närvaro. Betrakta vi nu fig. 1, på vilken isotermerna för januari uppdragits,<footnote>Då temperaturen i medeltal aftager med höjden efter en viss lag, så måste, innan de kunna jämföras med varandra, alla stationernas temperaturer först reduceras till vad de skulle vara, om stationerna låge vid havets nivå. I tab. 1 äro såväl de verkliga, observerade temperaturerna som de till havsytan reducerade angivna för de svenska stationerna.</footnote> så se vi, huru ej blott havskusten i väster, utan ock, fast i mindre grad, Östersjökusten har högre temperatur än orter inuti landet på motsvarande breddgrad. Isotermerna bilda nedhängande tungor från norr till söder. Västkusten är varmast, och från Lofoten i N till Skåne i S går i januari temperaturen ej i medeltal