VÄrmLands Växtvärld 41 där jordmånen är något så när lämplig, har de största förutsättningarna att slå sig fram i kampen för tillvaron. Den tål ej några grannar av annat slag, den så att säga »äter ut» dem. I blandskogarna blir den snart nog allenahärskande, och lövskogen, som, främst representerad av björken, först rycker in på »hyggen» och andra öppna platser, som lämnas åt sig själva, får snart ge vika för sin överman, granen. Värmland har, som förut blivit påpekat, rikedom på stora mossar. Vegetationen i dessa utgöres i huvudsak av flera slags vitmossor, som på mänga ställen äro så gott som de enda växterna i mossen, där de då bilda en mjuk, sammanhängande matta. I denna förekomma på en del ställen mer eller mindre ymnigt dvärgbjörk (Betula nana), tranbärsris (Vaccinium oxycoccus), rosling (Andromeda polifolia), ängsull (Eriophorum), åtskilliga arter av starrsläktet (Carex), vattenklöver (Menyanthes trifoliata) samt mera sparsamt kråkklöver (Comarum palustre). En och annan tall och björk, som förirrat sig ut på mossen, för ett tynande liv och är mer eller mindre förkrympt. Hjortronen (Rubus chamæmorus), som också höra till de typiska mossväxterna, förekomma i allmänhet rätt ymnigt över hela provinsen, särskilt dess nordligare delar. Efter denna kortfattade framställning av de större vegetationsområdena skola vi litet närmare inlåta oss på förekomsten och utbredningen av de s. k. ädla lövträden inom Värmland. Vi vilja då först uppehålla oss vid eken, våra skogars stoltaste, tyvärr hos oss så sparsamt förekommande träd. Gränsen för ekregionen hava vi förut redan i korthet uppdragit. Eken bildar numera i Värmland icke några större bestånd. Ekskogar kunna vi knappast tala om; oftast är detta träd spritt i enstaka exemplar, endast här och där bildande smärre dungar eller ekbackar. Rätt allmän är den längst i öster, t. ex. i Visnum omkring Årås. Den avtager dock västerut och går icke fram till Kristinehamn, men finnes på åtskilliga öar i denna skärgård. Väster om Kristinehamn finna vi den ånyo vid Ölme, varifrån den drager sig i nordvästlig riktning upp i Nyeds härad, där den förekommer på flera ställen, såsom vid Väsby, Mölnbacka och vid den norr