VÄrRMLAaANDSs VäxtVÄrLD 43 vilda former. På många ställen i södra Värmland, särskilt i Vänerstrakten, odlas flera av dem såsom parkträd. Björk, asp, rönn och hägg äro allmänna över hela provinsen. Al och sälg förekomma snart sagt vid varje vattendrag, den senare dock icke såsom alen bunden vid vatten. Av alen är gråalen (Alnus incana) den förhärskande, åtminstone i provinsens norra del. De värmländska sjöarnas och flodernas, särskilt Klarälvens, stränder äro kända för sin rikedom på Salix-arter. De för Klarälven mest typiska äro Salix triandra och daphnoides, vilka båda utan tvivel leda sitt ursprung från Norge, varifrån de så småningom utbrett sig mot söder, följande älven ända ned till Karlstad. Hasseln, som, att döma av enstaka förekomster på skilda håll, synes hava haft vida större utbredning inom provinsen än i närvarande tid, är ännu allmän litet varstädes, i synnerhet i Vänerstrakten. I östra Värmland kan den sägas vara ymnig i Bergslagerna och Nyeds härad; väster om Klarälven påträffas den vid Fryken ända upp till Lysvik samt flerstädes i Gillberga och Långserud. I Nordmarks härad är den allmän ända upp till Djurskog i Östervallskogs socken. Ränneberget är hasselns nordligaste station i Värmland; där förekommer den ännu något så när talrikt, men har liksom de på samma ställe förekommande ädla lövträden varit utsatt för ett planlöst utrotningskrig. Den egentliga nordgränsen för hasseln kan, om man frånser några enstaka, spridda förekomster, anses gå över Eda, Lysvik, Mölnbacka med en sträckning därifrån i nordlig riktning över Bergslagerna. I de av vitmossor och tuvull bildade högmossarna, synnerligast i provinsens norra och mellersta delar, är dvärgbjörken (Betula nana) allmän, men vi finna den även på åtskilliga ställen i södra Värmland, såsom i Niklasdams mosse i närheten av Kristinehamn, Riksmyren i Alsters socken, Klaxås i Frykerud. Innan vi lämna Värmlands vilt växande träd, anse vi oss böra omnämna den egendomliga Betula urticæfolia, lätt igenkännlig på sina flikiga, mörkgröna, vitådriga, av vaxavsöndring vitfläckiga, långspetsade blad. I lektor Larssons flora uppgivas flera träd