VÄRrmMLands växtVärld 45 örter som Adoxa moschatellina, Astragalus glycyphyllos, Campanula latifolia, Convallaria multiflora, Impatiens noli tangere, Lathyrus silvestris, Orobus niger, Orobus vernus, Viola umbrosa, Neottia nidus avis, Malaxis paludosa m. 1f. Till sist några ord om de odlade växterna och trädgårdsskötseln i Värmland. Före 1880-talet utövades trädgårdsskötsel endast vid herrgårdar och bruksegendomar, men då många av herrgårdarna kommit i skogsspekulanters och de små bruksegendomarna i de stora bolagens ägo, lämnades trädgårdskulturen åt sitt öde. Vid denna tid stod sålunda trädgårdsskötseln i Värmland mycket lågt. År 1884 införde hushållningssällskapet länsträdgårdsmästarinstitutionen, och från denna tid kan man spåra ett uppsving, om det också i början gick sakta och behövdes ett tiotal år för att hos allmogen bortarbeta fördomen emot denna kultur. För närvarande kan trädgårdsodlingen i Värmland — där klimatet tillåter dess genomförande — fullt jämföras med mellersta Sveriges övriga provinsers. De grenar av trädgårdskulturen, som gjort största framstegen, äro frukt- och bärodlingen. Köksväxterna äro i allmänhet försummade, i synnerhet hos den mindre jordbrukaren, som ännu icke till fullo lärt sig uppskatta värdet av köksträdgårdens avkastning. I närheten av städer, köpingar och större industrisamhällen är förhållandet dock annorlunda; där bedrives numera köksväxtodlingen med framgång, och befolkningen har där lärt sig använda dess produkter. Vad fruktodlingen beträffar, så ligger dess framtid i de mindre jordbrukarnas händer, ty det är huvudsakligen hos dessa, som de senaste 20 årens nyplanteringar av värdefulla fruktsorter blivit gjorda. Sådana hava lyckats ända upp i Norra Ny och Dalby socknar. Största faran däruppe är nattfroster under blomningen. Norr om dessa platser får fruktodlingen hänföras till tvivelaktiga experiment, då däremot köksväxtodlingen även där kan lämna gott resultat. Som prydnadsväxter odlas allmänt de ädla lövträden, såsom lönn, oxel, lind och i sydligare delarna av länet även ek, samt buskar av släktena Syringa och Spiræa m. fl. Blomsterodlingen är, kan man säga, ännu i sin linda, om också större blomsterkulturer