Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Värmlands djurvärld av Conrad Fristedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 CONRAaD FRISTEDT
villebråd. Björnen (Ursus arctos), som sedan slutet av
1890-talet kan anses vara försvunnen från provinsen, var för en
mansålder sedan allmän i en stor del av densamma, särskilt i Norra
Finnskoga och ett gott stycke söderut på östra sidan av
Klarälven. Om dess förekomst i dessa trakter i början och mitten
av 1800-talet hava vi kännedom genom hovjägmästaren H. Falks
och engelsmannen L. Lloyd’s berättelser. Dessa herrar, båda
passionerade björnjägare, hade att utkämpa mången het dust med
skogarnas lurvige drott, om också i allmänhet bytet var tämligen lätt
vunnet. Lloyd slog sig ned i Värmland år 1827 och bosatte sig i
närheten av Rådasjön i byn Stjern, sålunda ej långt bort från Falk, som
hade sitt hem på egendomen Risäter. På sina björnjakter åtföljdes de
oftast av skogvaktaren Jan Andersson, gemenligen kallad Jan
Finne, som påstod sig med egen hand hava nedlagt ej mindre
än 65 björnar. Falk sköt själv över 100, och hans sista
björnjakt försiggick vintern 1857 vid Halgå bruk i Ekshärad. Den
då 70-årige gamle jägaren bivuakerade över natten vid stockelden
och hade till huvudkudde en under dagens lopp skjuten älg! En
av senare tiders större björnjägare var nu avlidne Lars Larsson
i Långflon. Han sköt sin första björn 1853. Sista gången björn
skjutits i Värmland var i november 1898. Den påträffades då
helt oväntat vid Likenäs i Dalby socken och fälldes, medan han
låg och vilade i en myrstack, som han kanske utsett till
vinteride. De björnar, som sedan denna tid uppgivits blivit spårade i
Värmland, hava icke varit annat än tillfälliga gäster, som förirrat
sig hit frin grannprovinsen i norr.
Järven (Gulo borealis) och vargen (Canis lupus) tillhöra icke
heller längre Värmlands fauna, om ock den senare någon gång
under särskilt stränga vintrar gör en och annan påhälsning.
Lodjuret (Felis lynx) förekommer ännu sparsamt i provinsens
nordligare delar, där storskogen finnes kvar och där tillgången
på hare är riklig.
Räven (Canis vulpes) är synnerligen allmän över hela
provinsen och på grund av det dyrbara pälsverket föremål för
ivrig jakt. Den förekommer hos oss i många varieteter, såsom
brandräv, silverräv och korsräv m. fl., av vilka de båda senares
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:23:35 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/1/0054.html