- Project Runeberg -  En bok om Värmland av värmlänningar / Del I /
48

[MARC] With: Hugo Hildebrandsson, Sixten Samuelsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värmlands djurvärld av Conrad Fristedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48 CONRAaD FRISTEDT villebråd. Björnen (Ursus arctos), som sedan slutet av 1890-talet kan anses vara försvunnen från provinsen, var för en mansålder sedan allmän i en stor del av densamma, särskilt i Norra Finnskoga och ett gott stycke söderut på östra sidan av Klarälven. Om dess förekomst i dessa trakter i början och mitten av 1800-talet hava vi kännedom genom hovjägmästaren H. Falks och engelsmannen L. Lloyd’s berättelser. Dessa herrar, båda passionerade björnjägare, hade att utkämpa mången het dust med skogarnas lurvige drott, om också i allmänhet bytet var tämligen lätt vunnet. Lloyd slog sig ned i Värmland år 1827 och bosatte sig i närheten av Rådasjön i byn Stjern, sålunda ej långt bort från Falk, som hade sitt hem på egendomen Risäter. På sina björnjakter åtföljdes de oftast av skogvaktaren Jan Andersson, gemenligen kallad Jan Finne, som påstod sig med egen hand hava nedlagt ej mindre än 65 björnar. Falk sköt själv över 100, och hans sista björnjakt försiggick vintern 1857 vid Halgå bruk i Ekshärad. Den då 70-årige gamle jägaren bivuakerade över natten vid stockelden och hade till huvudkudde en under dagens lopp skjuten älg! En av senare tiders större björnjägare var nu avlidne Lars Larsson i Långflon. Han sköt sin första björn 1853. Sista gången björn skjutits i Värmland var i november 1898. Den påträffades då helt oväntat vid Likenäs i Dalby socken och fälldes, medan han låg och vilade i en myrstack, som han kanske utsett till vinteride. De björnar, som sedan denna tid uppgivits blivit spårade i Värmland, hava icke varit annat än tillfälliga gäster, som förirrat sig hit frin grannprovinsen i norr. Järven (Gulo borealis) och vargen (Canis lupus) tillhöra icke heller längre Värmlands fauna, om ock den senare någon gång under särskilt stränga vintrar gör en och annan påhälsning. Lodjuret (Felis lynx) förekommer ännu sparsamt i provinsens nordligare delar, där storskogen finnes kvar och där tillgången på hare är riklig. Räven (Canis vulpes) är synnerligen allmän över hela provinsen och på grund av det dyrbara pälsverket föremål för ivrig jakt. Den förekommer hos oss i många varieteter, såsom brandräv, silverräv och korsräv m. fl., av vilka de båda senares

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 29 17:23:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/1/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free