VÄRrRMLAanDS DJURVÄRrLD 49 skinn betinga synnerligen höga pris. Detta har givit anledning till åtskilliga försök att genom kultur erhålla dessa former i fångenskap. Så gjorde major H. Uggla en hel del experiment i detta syfte å en rävgård, först anlagd på Björkborn 1872 och sedan flyttad till Gäverön i Vänern. Tyvärr måste major U., hindrad av andra göromål, upphöra med sina försök, som dock krönts med en viss framgång och, om de blivit fortsatta, av allt att döma säkerligen skulle hava lett till erhållande av en konstant svart rävras. Under femårsperioden 1910— 14 skötos i Värmland sammanlagt 2,100 rävar, d. v. s. mera än 400 pr år. Någon gång få vi besök av fjällräven (Canis lagopus), som under sina utflykter till vår provins vid ett tillfälle, år 1878, förirrade sig ända ned till Karlstad. Föga mindre skadlig än räven är otvivelaktigt grävlingen (Meles taxus), som påträffas överallt i stenbunden skogsmark, där han hårt beskattar skogsfågeln på både ägg och ungar. Ja, mången gång, då skulden skjutits på mickel räv, är det grävlingen, som varit framme och härjat i hönsgårdarna. Sedan 1913 utbetalas skottpenningar för grävling, och fälldes det året 217 st. samt år 1914 ej mindre än 355 st. Älgen (Cervus alces), våra skogars värdefullaste djur, kan sägas vara talrikt utbredd över hela provinsen, och tack vare det skydd, som genom jaktstadgan beretts honom, har han snarare till- än avtagit; detta gäller i synnerhet i de stora bolagsskogarna, där stammarna skattas på ett rationellt sätt. Älgen har varit allmän i Värmland sedan lång tid tillbaka, och de till Värmland inflyttade finnarna levde första tiden så gott som uteslutande på älgkött. Rådjuret (Cervus capreolus), som ju egentligen tillhör det sydligaste Sverige, har på de sista årtiondena spritt sig över hela vårt land, långt norr om Värmland. När rådjuren för första gången hälsat på i vår provins, är ej lätt att säga. Fernow yttrar sig i denna fråga på följande sätt: »Nu äro både elgar och rågetter en stor raritet att få se; dock skola 1742 sju stycken af de senare varit fällde i Elfdalen». Sedan dess måtte de hava varit borta en längre tid, Värmland. I. 1u18s; 4