VÄRMLANDS DJURkvVärlD 53 uppgiver den såsom vanlig i Värmland vid tiden för utgivandet av faunan över Värmland och Dal (1880). Bland åtskilliga tusen av mig undersökta rovfåglar har jag funnit en enda. Under femårsperioden 1910—14 skötos i medeltal 350 hönshöhar pr år i provinsen. Sedan 1913 betalas skottpenningar ävcn för sparvhök, och fingo det året 217 och det följande 355 av dessa för småfåglarna skadliga rovfåglar släppa till livet. På orre, tjäder och även järpe finnes god tillgång över hela Värmland, och även ripan förekommer, om ock sporadiskt och sparsamt, i fjälltrakterna norr ut. Bland fåglar, som väl hava varit tillfälliga gäster hos oss, kan jag ej underlåta att nämna härfågeln (Upupa epops). I likhet med lärkorna, till vilka professor Sundevall räknar den, vistas den hälst på marken och väcker genom sin brokiga färg, sin nacktofs och långa, svagt böjda näbb lätt uppmärksamhet. I Sverige förekommer den sparsamt i södra delarna av landet, där den också häckar. Ett par gånger är den anträffad i Värmland, senast i september 1911 vid Edsgatan i Alsters socken. Enligt uppgift skulle en hel familj någon av de sista somrarna uppehållit sig vid Dingelsundet utanför Karlstad. Till denna grupp av tillfälliga fåglar hör också grå hägern (Ardea cinerea), som dock nästan varje sommar är stationerad vid vissa sjöar, såäsom Värmelen och Emsen i Boda och Rommen i Stafnäs. Vid sjön Rommen påstås den häcka; likaså har den med säkerhet häckat 1885 i Ekshärads socken och 1911 i Ölme enligt uppgift av kommissarien C. E. Berg. Att Värmland med sin rikedom på sjöar, floder och avlägset liggande, för människan fredade tjärn skall vara en omtyckt uppehållsort för vadare och simfåglar är ju helt naturligt. Flera av dessa, som eljest bygga och bo i norra Sverige, stanna ofta kvar här under sina flyttningar åtminstone någon tid, ja, många finna sig så väl, att de avbryta sin färd mot norden och välja häckplatser vid värmländska vattendrag. Medeltid för några flyttfåglars ankomst till Värmland under en femårsperiod: