- Project Runeberg -  En bok om Värmland av värmlänningar / Del I /
52

[MARC] With: Hugo Hildebrandsson, Sixten Samuelsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värmlands djurvärld av Conrad Fristedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52 CONRAD FRISTEDT coeruleus), kärrmesen (P. palustris), nötväckan (Sitta europæa) och bastardnäktergalen (Hypolais icterina). Äkta barrskogsfåglar äro tallbiten (Pinicola enucleator) samt den större och den mindre korsnäbben (Loxia pityopsittacus och curvirostra). Vid samma tid som snöskator (Turdus pilaris) och sidensvansar (Ampelis garrulus) företaga sina plundringståg mot våra rönnbärs- och oxelträd, infinna sig också, ehuru mindre regelbundet och i mindre flockar, tallbiten och korsnäbbarna. Är det, vad man plägar säga, ett gott granfröår och man har litet tur, kanske man under en skogsvandring t. o. m. helt nära staden kan få höra ett livligt kvittrande högt uppe i grantopparna. Oroligt flyger en flock fåglar från topp till topp, och lätt nog se vi på deras storlek, färg och framför allt åtbörder, att det är korsnäbbar, som äro ute på furagering. Deras bjärta färger, rött och grönt, den avrundade kroppsformen, det skarpt böjda näbbet och deras sätt att klättra med tillhjälp av både näbb och klor, lika ofta hängande under en gren som sittande på densamma, giva dem onekligen en stor likhet med tropikernas fågelakrobater papegojorna. Av Sveriges kråkfåglar saknas ingen i Värmland. Till och med råkan (Corvus frugilegus), som ju egentligen tillhör södra Sverige, träffas ofta om höstarna i rätt stora skaror och har även dröjt kvar över en och annan vinter. Så var hon synnerligen allmän i södra Värmland vintern 1875—76, då hon i god sämja sällskapade med kråkorna. Lavskrikan (Garrulus infaustus), som förekommer här och där i norra delen av provinsen, har en gång funnits häckande i närheten av Karlstad. Nötkråkan (Nucifraga caryocatactes) hör också till de kråkfåglar, som mera sällan påträffas hos oss. Hon har funnits häckande på ett par ställen, och man kan säga, att gränsen för hennes utbredning mot norr går genom Värmland. Tack vare rikedomen på vidsträckta skogar och svårtillgängliga bergstrakter äro rovfåglarna talrikt representerade. En, som dock tyckes alldeles försvunnit från provinsen, är gladan (Milvus regalis), vars nordgräns sammanfaller med ekens. Doktor Tenow

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 29 17:23:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/1/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free