VÄRMLANDS FORNMINNEN 131 hugg- utan som stickvapen, liksom de tvenne bronsdolkar, vilka funnits, den ena 30 cm. djupt i jorden (sandmylla) vid Mosserud i Övre Ullerud och den andra (fig- 33) i Gränsjön, Glava socken (20 à 25 cm. under jordytan i sanden). Tyvärr äro också av dessa endast klingorna bevarade. Ett dolkblad fanns även år 1838 i ett stenkummel på berget Klätten vid säteriet Berg i Älgå socken. Det kan nu tyvärr icke identifieras, men en samtidigt funnen bronspincett är ännu, fastän fragmentarisk, i behåll och tillhör äldre bronsålder. Dylika hittas ofta i gravar från denna tid och hava tydligen utgjort något slags toalettartiklar. Att icke heller rakknivens bruk varit okänt, visar fig. 34, som härrör från Skinnargården i Sunne socken. Denna tillhör den yngre bronsåldern (1100—600 f. Kr.), och det œ-formade skaftet torde vara en reminiscens av det hästhuvud, som vanligen pryder äldre typer. Ett annat knivblad av brons, som dock icke liknar fig. 34, är funnet vid Alsters bruk i Alsters socken; även här är tyvärr skaftändan förlorad. Holkyxorna bliva efterhand mindre och till formen simplare, som ses av fig. 35 från Lernäs i Köla socken. Huvudsaken har nu tydligen varit att till så billigt pris som möjligt få ett skarpt eggredskap, och den minskade slagkraften har i stället ersatts genom att låta skaftet klubblikt svälla ut nedanför knäet. Tvenne andra dylika, fast mindre och med utsvängd egg, äro också från Värmland; den ena fanns 5> 1911 invid Svartälvens strand vid Skråmmen i Karl- Fig. 33. Glava s:n. Fig- 34 Sunne sn.