130 ERNST NYGREN och för att det däri instuckna knäböjda skaftet skulle sitta desto säkrare, fastbands detta vid en ögla i yxans kant. Den i fig. 3 avbildade, som är funnen på 2 meters djup vid brunnsgrävning i Östervallskog, tillhör icke detta allra äldsta stadium, utan fastmera äldre bronsålderns slut eller början av den yngre. Ungefär samtidiga äro tvenne andra, vilka genom sin ornering likna en särskild klass av holkyxor, som till sin förekomst visat sig vara just mellansvensk; den ena av dessa fanns vid bortförandet av ett stenkummel vid Åshammar i Grums’ socken; den andra är möjligen från Sunne. Holken återfinnes för övrigt också på ett annat vapenslag, nämligen spjutspetsarna, av vilka en från Ölma socken härrör från äldre bronsålderns sista period. Bland vapen, som först nu uppträda i Sverige, märkes framför allt svärdet. Ett sådant, över 54 cm. långt och av ett synnerligen präktigt utseende, fanns år 1868 i ett hällkisterös vid Hjärpetan i Nors socken. Dess breda skafttunga med höga kan- ” . Fig. 29. Jösseforsen ter och sex nitar vid Pg 0. E Bnås Su klingans bas daterar det till slutet av andra perioden. Troligen är denna svärdsgrupps ursprung att söka i Mellaneuropa; med stor sannolikhet äro dock de nordiska exemplaren tillverkade häruppe på grund av den talrikhet, vari dessa skafttungesvärd uppträda i Norden. Ett dolksvärd, 40 cm. långt, är dessutom anträffat i Gunnarsby mosse, Sunne socken. Som synes av fig. 32 saknas fästet, och klingan är fullständigt oornerad. Troligen har det icke begagnats som