VÄRMLANDS FORNMINNEN : 133 En gjutform till ett dylikt svärd har anträffats i Bayern; man kan datera dessa svärd till tiden omkring 800 f. Kr., och Rudsfyndet vittnar alltså om att Värmland haft förbindelse med Mellaneuropa redan före Roms grundläggning. De övriga bronsföremålen utgöras huvudsakligen av prydnadssaker, vilka alla torde vara av inhemskt arbete. Främst märkas däribland en större halsring med ovala och ornerade ändskivor (fig- 37), en spiralarmring (fig. 38) samt fragment av tre »glasögonformiga» spännen och av tvenne hängkärl (liknande dem, som avbildas i fig. 103 och 94 av Sveriges historia del I), men därtill funnos delar av ytterligare en tjock, spiralrefflad halsring och av ännu en armring, ett litet stjärnprytt, skålformigt beslag, en liten hakböjd bronsten samt 12 smala, trinda sådana. Rudsfyndet är således högst betydande, såväl kvantitativt som kvalitativt; det torde också vara det största och viktigaste hittills kända från Värmland under förhistorisk tid och vittnar om rikedom och välstånd hos Näsets dåtida befolkning. Därpå häntyder även ett liknande fynd från Fryksdalen. Där fanns nämligen år 1878 under en stenhäll å Fryksände prästgårds ägor den vackra halsring med ornerade ändskivor och upprullade spiraler, som Montelius avbildar i fig. 76 av Sveriges historia del I; den torde vara samtidig med eller möjligen något äldre än Rudsfyndet / Med säkerhet härröra dessa båda fynd icke från någon gravanläggning; måhända äro de att betrakta som skatter, vilka blivit undandolda under en orolig tid för att sedan åter upptagas, ehuru gömmaren aldrig fått tillfälle därtill, eller såsom votivgåvor åt någon gudomlighet. Troligare är dock, att de sammanhänga med en fordom mycket utbredd föreställning, som Snorre Sturlason omtalar, nämligen att man skulle få med sig till Vallhall allt vad man själv hade grävt ned i jorden. Dylika depåfynd äro också synnerligen vanliga under yngre bronsåldern och stå genom sin rikedom i skarp kontrast till det då ytterst torftiga gravgodset; det ser därför ut, som om man genom dessa dyrbara gåvor redan under jordelivet velat sörja för det tillkommande. Gravskicket under den äldre bronsåldern är, kan man säga,