134 ERNST NYGREN en direkt fortsättning av stenålderns bruk att jorda de döda i stora stenkammargravar. Liksom då nedlägges liket fullt påklätt och utrustat med vapen, smycken och husgeråd uti en manslång hällkista, som till sin byggnad nära överensstämmer med dem vi förut gjort bekantskap med. Men till skillnad från dessa är den nu icke längre fristående, utan betäckes av ett större eller mindre röse, som, då det är utan jordfyllning mellan stenarna, vanligen kallas stenkummel (fig. 39). I en dylik gravanläggning var det, som den ovan omtalade pincetten och en bronsdolk funnos å sä- Fig. 39. Byn, Arvika landsförsamling. teriet Bergs ägor i Älgå socken, och det har även förut påpekats, i vilken talrikhet just dessa kummel uppträda i Värmland. Till sitt yttre äro de än runda, än fyrkantiga och hava från början troligen varit uppförda med mycken omsorg, ehuru de nu i sitt omplockade skick oftast se ut som vanliga stenhögar. Deras? dimensioner växla högst betydligt, från 12 à 15 till 150 meters omkrets på o,75 till 6 meters höjd; bland de största märkas de vid Lövås i Glava, Näs i Stavnäs samt Svenstorp i Grums’ socken. För dem alla gemensamt är deras läge på höga berg med fri och vidsträckt utsikt över ett närliggande vatten eller ock på