158 ERNST NYGREN har en svensk forskare — Knut Stjerna — satt dem i samband med striden mellan svear och götar, vilken Stjerna anser vid pass år 500 slutat med de senares nederlag.’ I Östergötland hava också några bygdeborgar genom fynd kunnat dateras till tidig folkvandringstid, men för Värmlands vidkommande har ännu ingcn undersökning ägt rum av dessa »jättegårdar», som allmogen kallar dem. Då även detta landskap genom sin kolonisation, sitt språk, sin lag m. m. måste räknas till Götaland, förefaller emellertid mycket troligt, att de äro minnen från dessa strider, varigenom den svenska enhetsstaten efterhand uppstod, ehuru provinsens karaktär av gränsområde gör det lika sannolikt, att de kunnat vara anlagda till skydd mot anfall västerifrån. Från järnålderns sista period, vikingatiden (800— 1050 e. Kr.), härröra de allra flesta av Sveriges fasta fornlämningar, och samtidigt börja notiserna om vårt land i utländska historiska källor bli allt talrikare. För Värmland utgöras dessa fortfarande av de isländska sagorna, vilkas uppgifter dock få användas med sträng kritik. De upplysa oss likväl med säkerhet om att landskapet, vilket redan förut synes haya varit skattskyldigt under småkonungarna i Vestfold, vid den norska storstatens uppkomst genom Harald Hårfager på 870-talet kommit under Norges välde, dock icke utan strid med den svenske konungen Erik Emundsson. Redan från och med Olof Tryggvasons fall har det emellertid återgått i Sveriges ägo, men ett tvisteämne mellan de båda rikena har det varit ända in i tidigare medeltiden. Detta ämne behandlas dock på annat ställe i detta arbete i sSammanhang med provinsens historia, men då ifrågavarande tidsskede ännu är av övervägande förhistorisk karaktär, äro de arkeologiska källorna följaktligen de viktigaste och deras vittnesbörd i detta avseende icke att underskatta. Då bristen på metodiska undersökningar även för detta skede är mycket kännbar, vända vi oss först till de lösa fynden, vilka säkerligen i de flesta fall härröra från förstörda gravhögar. Gravinventariet från denna tid är i regel mycket rikt; såväl vapen som smycken 1 Här kan hänvisas till O. von Friesen, Om svenska rikets uppkomst (Verdandis småskrifter 200).