174 ERNST NYGREN ej kan tillhöra början eller 1:a delen av järnåldern, men väl slutet eller något senare skede; ej alldeles osannolikt medeltiden. Dock kan det vara vida yngre.» Om en ekstock från Bysjön i Sillerud yttrar slutligen Djurklou, som även avbildar den, att den varit »bearbetad med stenbila efter förutgången bränning». Den teckning av Värmlands förhistoriska utveckling, som här ovan givits, har icke kunnat bli annat än ett bristfälligt försök därtill, trots att alla såväl arkeologiska som skriftliga källor efter bästa förmåga utnyttjats. Med ett otillräckligt material kunna dock resultaten icke bli annat än ofullständiga. Så mycket mer är då att hoppas, att värmlänningarna själva måtte inse betydelsen av att kärleksfullt vårda de ärevördiga fornminnena, däri vi visserligen icke liksom på historiens blad kunna läsa våra förfäders namn och bedrifter, men i gengäld finna de viktigaste upplysningar om deras dagliga liv. Därigenom skapas efter hand förutsättningar för forskningen att giva den skildring av Värmlands forntid, som nu icke kan ges, men vartill detta utkast vill vara en ringa början. Källor. De uppgifter, som för den på 1660-talet igångsatta »Ransakningen om Antikviteterna» av d. v. landshövdingen i Örebro G. Lilljecrona insändes till Hadorph den 13 okt. 1683 för Värmlands vidkommande, äro skäligen magra. Dybeck avtrycker dem i Runa 1847, sid. 6 ff. efter original i Kungl. Biblioteket och antager, att de äro »ett sammandrag af Vermlands Presterskaps, vid denna tid, efter kongl. påbud, författade Berättelser om socknarnas Antiqviteter, hvilka Berättelser samteligen gått förlorade». I en dissertation: De ... Vermelandia, ventilerad i Lund 1690 och författad av sedermera prosten i By, L. Kaarberg, finner man enstaka arkeologiska notiser, dock av föga värde. Prosten i Filipstad Erland Hofsten (död 1717), vilken efterlämnat den äldsta nu bevarade, utförligare Värmlandsbeskrivningen (den kommer att tryckas innevarande höst i del XV av Medd. fr. Värml. Naturhist. och Fornm. fören.), intager mot slutet ett »Bihang, hwar uti en kort förtäckning göres på the qwarlefiwor, som i Wermeland finnas af märkwärdiga ärender ifrån the gamla tider». Denna har använts av Fernow, vilken i sin Beskrifning öfwer Wärmeland (Göteborg 1773—79) ger rikhaltiga uppgifter om landskapets fornlämningar [särskilt å sid. 113—150 (69—89) samt 882—6 (528—31)]. Siffrorna inom ( ) beteckna här Norstedts upplaga, tryckt i Karlstad 1898. Ytterligare uppgifter finnas i FernNows Archiwum Wermelandicum (2 handskr. delar i Karlstads Gymnasiebibl.). I handskrift (3 delar å Kungl. Bibl. i Stockholm) föreligger Fr. Fryxeltls Wermelandia Ecclesiastica, vars