VÄRMLANDS HISTORIA 205 konungsfodringen löstes med penningar, vilket allt synes antyda, att boskapsskötseln vid denna tid stått lågt i detta härad. I andra trakter erlade en del hemman utom fodringen skatten uteslutande i järn — så var fallet med större delen av Varnums och Visnums socknar — eller lax. En enastående skattepersedel var fyra mårdskinn från gården Emterud i Jösse härad. I Nordmarks härad, som 1540 hörde till Dal, rådde säregna skatteförhållanden. »Uti samme härad», heter det i Sven Karts jordebok för 1541, »utgöres ingen annan skatt utan kiör allenast, och om de icke åstad kunna komma kiör, så utgöra de en gill oxe för två kiör; om oxen eller kon icke är gill, så giva de därpå stutar eller små kiör och kallas gillningskiör, och är uti samme härad två prästegäll, nämligen Blomskog och Holmedal Däruti äre 120 hela skattebönder och 51 halv skattebonde. Ränta årligen tillhopa efter en stadga 90 kiör (d. v. s. voro skyldiga att leverera), och gjorde de ut anno 41 skatteoxar 15, skattekiör 60, gillningskiör 15.» Vidare erlades av samma härad »ikornskinn, kallad spettaleskinn», vilka förut levererats till »spetalen» i Lödöse. Skatterna från Värmland uppgingo till blygsamma belopp. Botvid Larssons uppbörd för 1540, i vilken Värmlandsberg, järnet från Visnum och Varnum samt Nordmarks härad icke ingå, slutar på 186 skatteoxar, vilket var den viktigaste posten, 62*/2 mark, 31/2 öre matgivnepenningar, 471/2 mark, 2 öre gillningspenningar, 701/a mark för biskopsfodringen,* 108 mark, 41/2s öre, 21 penningar i Älvdalsskatter, åtskilliga tunnor smör för konungsfodringen och omkring 30 kärvar lax.? Utom »räntan» hade allmogen också att erlägga tionden av spannmål, varav ?*/s efter Västerås riksdag indragits, och kronobönderna betalade »landgille» (arrende) till konungen, frälsebönderna till adeln. En annan inkomst för konungen var sakörena eller böterna, som stundom gingo till avsevärda belopp. År 1540 1 Årliga fodringen uppbar fogden. 3 Det mesta kom från konungens laxfiske i Klarälven. En kärve är lika med 16 stycken; en mark penningar skall vid denna tid motsvara ungefär 1’/s krona i vårt mynt men hade naturligtvis ett oerhört mycket större köpvärde på en tid, då en ko skall hava kostat 6—10 kronor, en tunna spannmål 2—53 kronor och ett tjog ägg 8—10 öre, och en dagsverkare betalades med 75 öre i veckan.