VÄRMLANDS HISTORIA 207 het förbättret, så väl där hos eder, som annorstäds utöver hela riket skett är, efter vi kunne dock föge belatne vara med edre utsvultne kiör. Viljendes fördenskull, att I dannemän skole efter denne dag utgöre en gild oxe för varje två kiör eller ock två oxer, de där icke så gilde är, för tre kiör. Härutinnan förse vi att I därav have en ringe skade. Så tvivler oss intet, att I ju late finne eder härtill välvillige. Och synnerligen efter det, att I sittie där långt utav vägen, i god villkor och have dock ganske ringe tynge om året, varken av oss eller av andre, utan oss, aleneste eders årlige skatt, vilken dock föge drager; därföre kunne I väl utan eder skada göra oss och kronan så myckettill vilje, att vi kunne bekomma gode oxer för förenämnde kiör, vilket vi eder alltid till gode betänke vele. Där I dannemän vete eder alldeles efter rätte.» Detta var 1540. Nordmarkingarna tyckas dock icke hava givit sig,att döma av konungens brev av år 1543 till Sven Kart: »Som du skriver Sven och giver tillkänne, att allmogen i Nordmarken begäre att give deres skatt, efter som gammelt och fornt varit haver, nämlig sex getter eller får för varje ko, så kunne vi där föge svare till, efter du vest väl själv, vad gagn vi kunne have av de får eller getter. Därföre må du handle, huru du bäst kant, så att vi måge få skatten ut anten i kiör eller oxer. Där rätte dig efter.» Någon större affärsverksamhet i Värmland för egen del hade konungen icke. Laxfisket och hammarsmedjan äro nämnda; en undersökning om en »sölvbergsås» gav intet resultat. Ett viktigt intresse hade han dock. Det var skinnhandeln, som han själv ville taga hand om, ty »vi kunne icke sådane skinnvarer av landet väl umbäre, synnerligen de varer, vi till vårt, våre älskelige husfrus och käre barns behov förnöden have». Härom skrev han 1551 till värmlandsfogdarna Harald Lake och Severin småsven: »Oss är tillkänne givet, att någre borgere både av Stockholm, Örebro och Vadstena, desslikes av flere köpstäder mycket pläge drage omkring allestäds uti Värmeland att köpe och slagge uti hop alle de dugelige varer, som uti den landsände falle pläge, och have vi förnummet, att förberörde borgere uti denne vinter en hel hop loskinn, mårdskinn och rävskinn och andre sköne vill-