Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Värmlands historia av Sixten Samuelsson
- Gustav Vasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRMLANDS HISTORIA 207
het förbättret, så väl där hos eder, som annorstäds utöver hela
riket skett är, efter vi kunne dock föge belatne vara med edre
utsvultne kiör. Viljendes fördenskull, att I dannemän skole efter
denne dag utgöre en gild oxe för varje två kiör eller ock två
oxer, de där icke så gilde är, för tre kiör. Härutinnan förse vi
att I därav have en ringe skade. Så tvivler oss intet, att
I ju late finne eder härtill välvillige. Och synnerligen efter det,
att I sittie där långt utav vägen, i god villkor och have dock
ganske ringe tynge om året, varken av oss eller av andre, utan
oss,
aleneste eders årlige skatt, vilken dock föge drager; därföre kunne
I väl utan eder skada göra oss och kronan så myckettill vilje, att
vi kunne bekomma gode oxer för förenämnde kiör, vilket vi eder
alltid till gode betänke vele. Där I dannemän vete eder alldeles
efter rätte.» Detta var 1540. Nordmarkingarna tyckas dock icke
hava givit sig,att döma av konungens brev av år 1543 till Sven
Kart: »Som du skriver Sven och giver tillkänne, att allmogen i
Nordmarken begäre att give deres skatt, efter som gammelt och
fornt varit haver, nämlig sex getter eller får för varje ko, så
kunne vi där föge svare till, efter du vest väl själv, vad gagn vi
kunne have av de får eller getter. Därföre må du handle, huru
du bäst kant, så att vi måge få skatten ut anten i kiör eller oxer.
Där rätte dig efter.»
Någon större affärsverksamhet i Värmland för egen del hade
konungen icke. Laxfisket och hammarsmedjan äro nämnda; en
undersökning om en »sölvbergsås» gav intet resultat. Ett viktigt
intresse hade han dock. Det var skinnhandeln, som han själv
ville taga hand om, ty »vi kunne icke sådane skinnvarer av
landet väl umbäre, synnerligen de varer, vi till vårt, våre älskelige
husfrus och käre barns behov förnöden have». Härom skrev han
1551 till värmlandsfogdarna Harald Lake och Severin småsven:
»Oss är tillkänne givet, att någre borgere både av Stockholm,
Örebro och Vadstena, desslikes av flere köpstäder mycket pläge
drage omkring allestäds uti Värmeland att köpe och slagge uti
hop alle de dugelige varer, som uti den landsände falle pläge,
och have vi förnummet, att förberörde borgere uti denne vinter
en hel hop loskinn, mårdskinn och rävskinn och andre sköne vill-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:23:35 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/1/0215.html