Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Värmlands historia av Sixten Samuelsson
- Gustav Vasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 SIXTEN SAMUELSSON
varer församlet have och förskicket dem till Älvsborg och
Uddevalla, viljendes där med samma villvarer opå föråret give sig
utländes, anten till Holland eller annorstäds till Tyskland. Så
have I väl förstått vår mening om sådane varer, att vi icke gärne
ville, det de utåv landet föres skulle, synnerligen sköne loskinn,
svarte utvalde mårder eller gode svarte räver, utan att där man
sådane skinn överkomme, då skulle de stå oss först till köps, och
är nu vår allvarlige vilje och befallning, att I härefter ville finne
råd till, att sådane skinn måtte blive oss för penningar uti hele
eders befallning tillaten. Vi vele ock så väl late betale samme
skinn, som någre köpmän göre skulle.»
Vid upprepade tillfälen har konungen också kvitterat
fogdarnas inköp av skinnvaror.’ Måhända var det av liknande skäl,
som han 1551 förbjöd älvdalingar och fryksdalingar att fälla älgar
»i orättan tid, så tid års som nu är (februari), som sådane
älgdjur bördig och alldeles otidige äre — och när sådane djur tidige
blive, finnes då ganske få».
Gustav Vasas »statsåtgärder» torde dock näppeligen
inneburit något svårare tryck för värmlandsallmogen. Åtminstone får
man det intrycket, att skatterna voro tämligen lindriga trots
förhöjningar, som delvis betingades av det sjunkande penningvärdet.
Så skrev han vid ett tillfälle: »Vet Erik Rolfsson, att här have
någre våre undersåter av Värmeland varit hos oss på menige
mans vägna därsammestäds och underdånligen begäret, att vi
dem fodringen unne till lösen för smör, efter de have ingen råd
till oxer. Så äre vi därmed till frids, dock så att var
skattebonde ett pund smör och var landbo 1*/2 pund utgöre måtte
(fördubbling alltså), anseendes denne tids lägenhet, som nu på färde
är, emot den som i gammel tid varit haver. Så att det sig nu
icke mere belöpe vill för fodringen, än det gjorde tillförene, när
1 T. ex. 1551 ® kvitto för Erik Rolfsson »på tie mårder, som han i Värmeland för
våre egne penningar köpt hade»; 1551 2%/2 kvitto för densamme på »svarte mårder, sex
stycken, vilke mårder han köpt hade för halvfjortonde mark örtuger utåv de årlige
fodringspenninger, som fallne äre i Värmeland»; 1557 1/ kvitto för fogden i Västersysslet
Peder Nilsson å »loskinn ett stycke för fyra mark örtug, mårder sex stycken, vart stycke
för tolv öre», som »vi uti egen konglige person uppå vårt slott Gripsholm anamet och
uppburet haver».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:23:35 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/1/0216.html