Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Värmlands historia av Sixten Samuelsson
- Stormaktstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stormaktstiden.
Det är ägnat att väcka förvåning, huru det lilla Sverige under
1600-talet kunde spela en stormakts roll i Europa och föra en
lång rad besvärliga krig trots sina obetydliga ekonomiska och
finansiella resurser och sin ringa folkmängd, som blott uppgick till
ett par miljoner, då Polen samtidigt torde haft minst fem, Tyskland
och Frankrike över tio. En bidragande orsak var, att
krigen till största delen voro förlagda utom landets gränser. Sverige
hade dock gränsbygder, som på nära håll fingo känna krigets
dysterhet, och om vi undantaga Finland, hava knappast några svenska
landskap prövat, vad det vill säga att vara militärt
operationsområde och krigsskådeplats i så hög grad som Värmland och Dal.
Den svenska och den danska utrikespolitikens upprepade
väpnade konflikter betydde nämligen för dessa båda landskap
bittra gränsfejder, vilka icke spelade någon roll för det slutliga
avgörandet, men för invånarna å ömse sidor om landamäret voro
betungande nog. Dessa »småkrig» hava sin säregna karaktär:
genomtåg och inkvartering av ofta övermodigt krigsfolk, som en
mager landsända måste föda och som ändå mången gång visade
sig otillräckligt för ortens försvar; skräckfyllda rykten, som ofta
visade sig vara falska skrämskott men kommo mycken villervalla
åstad och till sist kunde bliva verklighet; flykt till skogarna undan
en härjande fiende vid skenet av brinnande byar och kyrkor;
betungande »landstormstjänst», ofta vintervid, då frosten gjorde
stigar och sjöar lätt farbara, vid vägar och i skansar; strider
bakom förhuggningar och vakar.
Till detta skede höra krigen 1643—45, 1657—60 och 1675
—79, avslutade genom frederna i Brömsebro (1645), Roskilde
(1658), Köpenhamn (1660) och Lund (1679) och i gränsbygderna
benämnda Hannibals-, Krabbe- och Gyldenlövefejderna efter
befälhavarna på norska sidan Hannibal Sehested,[1] Ivar Krabbe[2]
och Ulrik Gyldenlöve,[3] samt slutligen det stora nordiska kriget
[1] Sehested, bekant dansk statsman, död 1666, blev 1642 ståthållare i Norge.
[2] Krabbe, död 1666, tillhörde en gammal dansk adelssläkt och deltog i 1643—45
och 1657—58 års norska krig, i det senare som befälhavare.
[3] Gyldenlöve, död 1704, son till konung Fredrik III, var ståthållare och generalissimus i
Norge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:23:35 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/1/0226.html
