VÄRrRMLAaANDS I1ISTORIA 219 med Karl XII:s fälttåg mot Norge 1716 och 1718, då Värmland låg nära den centrala krigsskådeplatsen och delvis var operationsbas. De militära händelserna hava underordnat intresse och angivas därför endast i sina huvuddrag. Âr 1643 hade svenska regeringen icke väntat något anfall från Norge och till en början icke idtagit några större försvarsanstalter. Landshövdingen Olov Stake fick dock order att organisera allmogen under avskedade officerare som befäl samt erhöll något krut och bly. Rykten om fientligt infall spredos redan på nyåret 1644 men visade sig falska. Petrus Magni Gyllenius, då djäkne i Karlstad, berättar härom i sin dagbok: »Bittilda om ottan kom dit (Grums) budskap, att de danske och norske voro infallne i Värmeland och att var man skulle hålla sig rede med vapen och värjor att avvärja fienden. Då gingo vi därifrån, och vi kommo till Varpenäs; där tövade vi en stund, och där voro månge bönder församlade, som samma tidender också berättade. Men när vi kommo till Karlstad, vilket var om torsdag (1*/1 1644), då höllo borgerskapet på och mönstrades, exercerandes sig med sina musköter, piker och hillebårdar, och då förnummo vi i sanning, att det var emellan de svenske och danske fejd (kriget hade börjat i december 1643 genom Lennart Torstenssons infall i Holstein), och att man icke borde vara säker för fienden. Detta ryktet om fienden kom till staden kl. 11 om natten mellan tisdagen och odensdagen, och föregavs, att fienden skulle vara inpå dem, ja, uti nästa socken härja och bränna. Då gavs strax tecken om natten med klockor och trummor, och folket begynte att fly av staden; en part bortförde också sine gods och saker. Ett sådant rykte kom också till Ölmehärad och Kristinehamn, att fienden skulle vara in på dem. Folket var då mycket bedrövat. Men väster vid gränsen församlades sig några hundrade bönder, som vid Morast uti Kiölen byggde en skans och lågo där i vakt. Sammaledes gjorde de norske på sin sida.»* Senare på året förekommo vid gränsen flera smärre sammanstötningar 1 G. var bondson från Ölme, född 1622, genomgick Karlstads skola, blev student i Abo och dog som kyrkoherde i Bolstad på Dal 1675. Hans »Diarium» är tryckt i Hälsingfors 1880—82.