På bruken, herrgårdarna, prästgårdarna och bondgårdarna i Värmland lever sång och saga ett starkare liv än på andra ställen i Sverige. Cartl Laurin. Det litterära Värmland av E. G. Lilljebjörn. 3 NBILLNINGSKRAFTEN ViLL NOG GärnNAa jz Vforeställa sig Värmland som från långliga tider till- psasasvsunl pg: baka befolkat med natursångare, sagoberättare, kanske till och med forskare. Men före Gustav Adolfs dagar hava sådana värmlänningar, om de funnits, ej fämnat spår efter sig i litteraturen; åtminstone äro deras namn oss obekanta. Det kan visst bland ännu levande folkvisor och fornsägner finnas sådana, som fötts i vår provins, utan att detta nu kan avgöras. Några gamla ordstäv, gåtor och besvärjelseformler torde förråda ett värmländskt ursprung, men det är också allt. Om något litterärt Värmland kan man knappast tala före Westfaliska freden. Stormaktstidevarvet.- Den äldste kände värmlänning som förtjänar namnet skald Birger Carlberg, f. 1640 (1. 1641), d. 1683 (1. 1684). Hans föräldrar voro borgmästaren i Karlstad Johan Börjeson och Kristina Olovsdotter Spak. Blott en enda sång av C. är åt eftervärlden bevarad, men den har flutit ur hjärtats djup och därigenom fått den innerlighet, som kännetecknar äkta lyrik. Det är den gripande psalm, som under n:r 238 är upptagen i 1819 års psalmbok och begynner: