270 E. G. LILLJEBJÖRN Den vedervärdighet som mig eländan trycker Mitt hjärta tröstlöst gör och hoppet undanrycker. Min jämmerfulla själ ej finner någon ro: Min ångest större är än någon det kan tro. Med rätta kan denna dikt sägas vara tillkommen »under korset och bedrövelsen». Ingen som läser den kan betvivla, att bakom den själsvånda som där röjer sig ligger en upplevad bitter erfarenhet. Man har om Carlberg uppgivit, att han genom sin utnämning till stadspastor i Kristinehamn undanträngde sin företrädare, den 80-årige prästen Muræus, och att denne, då han gråtande gick ut ur sin kyrka för sista gången, skulle ropat högljutt till den på predikstolen stående Carlberg: »Herren banne dig, du yngling!» Och man har ur denna förbannelse velat härleda det olycksöde, som sedan drabbade C. Berättelsen är icke trovärdig, och ligger någon verklighet till grund för den, så är det dock säkert, att Carlberg intet hade att förebrå sig med avseende på nämnda befordran. Han var redan 1673 bliven pastor i Ölmehärad, och två år senare inlämnade borgmästare och råd i Kristinehamn »med samtlige gemene man» en ansökan till Kgl. Majestät, att Ölme och denna stad måtte förenas till ett pastorat och Carlberg förordnas som dess herde. Så skedde, och Muræus, som var orkeslös och oförmögen att sköta sin tjänst, måste taga avsked. I tacksägelsebrevet till konungen betygas, att Birger Carlberg »som en ärlig prästman allt förrättat, alltid låtit sig vårda om församlingens välfärd, så att med alla saker ordentligt och skickligt tillgått, lämnande genom sitt gudlige, rolige och renlige exempel gott föredöme». Carlberg var två gånger gift. Hans första hustru hade en morbror, generalinspektoren Crispin Flygge; denne dog barnlös 1673; men 7 månader senare födde hans änka en son. Om detta barn väckte 1681 Flygges släktingar, bland dem Carlberg, rättegång, påstående, att det var understucket. Medan målet pågick, lär konung Karl XI ha yttrat till C.: »Vi have nåd för Er, Carlberg. Drag Er ur denna processl» Härpå skulle han ha svarat: »Jag begär i denna sak ingen nåd utan rätt». Anklagelsen kunde