DET LITTERÄRaAa VÄärmMLAand 273 blåser nordanvind, som motarbetar sjömannens bemödande att komma dit: Så är och mig til mods, när jag min barndoms bygder Betrachtar: Vermeland, du alla länders prijs, Du äst upfyld med lust och allsköns ädle dygder, Du äst för alle land et jordiskt paradijs! Författarens ursprungliga namn var Eurelius; han såg dagen i Örs socken på Dal. Han var till yrket lantmätare, men ådagalade under studier i Tyskland så stor lärdom, att man erbjöd honom en professur i Leipzig. Han återvände emellertid till Sverige, där han omsider utnämndes till direktör för svenska lantmäteriet och adlades, varvid han antog det namn, varunder han är känd i vår litteratur. De sista aderton åren av sin levnad var han bosatt i Pommern, där han utförde jordrevningen. I detta land avled han även. Han har också där författat sin ryktbaraste dikt, ur vilken utdraget här ovan är taget, Kungaskald, ett griftkväde över Karl XI, skrivet på ottave rime, ett versslag, som Dahlstjerna infört i vår litteratur, dock icke i dess ursprungliga italienska form, utan sådant, som det på hans tid brukade göras, med alexandriner intvingade i stanzens schema. Dikten representerar även en för Sverige ny smakriktning, den s. k. marinismen, som kännetecknas genom en blandning av falskt patos och löjeväckande platthet, av anspråksfull prakt och rå sinnlighet, av konstlade jämförelser och krystade antiteser. Från marinismens fulaste fel, den självbehagliga liderligheten, är Kungaskald fri; mitt uppe i svulsten komma enkla toner av äkta känsla, och genom den affekterade sirligheten bryter stundom fram på ett osökt sätt den fosterländska hänförelsen, som visserligen kan urarta till skrävel och skryt. Dikten är 268 strofer lång och svävar från ämnet åt olika håll. Att Dahlstjerna även är den sannskyldige författaren till Giöta Kiämpavisa om Kåningen å Herr Pedar, en i folkton skriven visa om slaget vid Narva, torde nu få anses bevisat, efter den grundliga utredning av frågan, som företagits av Bengt Hesselman. Denna dikt består av 116 strofer och är, liksom till stor del den förra, ett utslag av stormaktstidens starka patriotism, Värmland. I. 1ms7 18