DET LITTERÄkAa VärmLand 277 städer, det andra, som blott är påbörjat, skildrar utmärkta svenska mäns levnadslopp. Hermelins vetenskapliga verksamhet avbröts 1700, då han, såväl för sin grundliga lärdoms skull som med anledning av sitt eleganta latin, fick i uppdrag att utförligt vederlägga de manifest och flygskrifter, med vilka tsar Peter och August den starke sökt försvara sitt angrepp på Sverige. Så tillkom en hel rad politiska stridsskrifter, av intresse även för den historiska forskningen; en av dem, riktad mot Ryssland, utmärker sig för sin skarpa ton. År 1701 kallades författaren till Karl XII:s högkvarter och användes vid åtskilliga diplomatiska förhandlingar. Han blev adlad, kansliråd och statssekreterare samt ledde tillsammans med Piper de underhandlingar, som förde till freden i Altranstädt. Två år senare följde han sin konung till Ukrajna; i slaget vid Pultava blev han fånge. Om Hermelins senare öden är intet med visshet bekant; en sägen förtäljer, att han omedelbart efter slaget blivit framförd inför segraren, av denne häftigt förebråtts för sina polemiska skrifter och omedelbart därefter på hans befallning nedhuggits. Uppgiften anses av forskare för ganska sannolik. Frihetstiden. Sveriges stormaktstid kan sägas avslutad genom freden i Nystad. Ur den förlamning, vari det stora nordiska kriget sänkt vårt fosterland, reste sig detta småningom med återkommande krafter, som måste ägnas åt nya föremål. På landvinningar och politisk maktutvidgning var ej mer att tänka; det var genom fredliga idrotter Sverige skulle göra förvärv och vinna en annan storhet än den förlorade. Till den vetenskapliga blomstring, som gör frihetstiden ärorik, har Värmland icke lämnat något synnerligen märkligt bidrag. Ej heller har det under denna tid frambragt någon betydande skald. Æxn vitterhetsidkande värmlänning från frihetstiden förtjänar likväl nämnas. Det är Joakim Virhelm Liliestkåle. Ursprungligen hette han Bröms. Han var född 1721 på Ekenäs biskopsgård och avled 1807. Fadern, som bar förnam-