278 E. G. LILLJEBJÖRN net Ingemund, var superintendent över Karlstads stift. Sonen blev jämte sina sju syskon adlad och steg på ämbetsmannabanan till justitiekansler. Vid riksdagen 1789 uppträdde han med fasthet mot konungens envåldsplaner och var en av dem, som Gustav III lät fängsla för att kunna genomdriva Förenings- och säkerhetsakten. Liliestråle tillhörde som ledamot både Utile dulci och Vitter- hetsakademien. Han var en flitig litteratör, och, ehuru anhängare av den franska smaken, visar han sig teoretiskt höjd över den genom uttalande av åsikter, som förråda en djupare uppfattning av poesiens väsen. Som utövande skald står han ej högt; mest känd bland hans poetiska alster är lärodikten Fidei-commiss till min son Ingemund, över vilket poem det vid Gustav III:s hov var på modet att gyckla. Fyra rader av dikten hava överlevat den. De lyda: Att störta någon annan ned, för ingen dödlig buga. Och akta dig inför din kung att smickra eller ljuga. — Det rum dig heligt vara bör, där hans person är när, Och sanning är den första skatt du honom skyldig är. Det beröm Leopold fått för sitt mod att citera dessa verser vid sitt första möte med Gustav III bör rättvisligen delas av deras författare. Liliestråle har även utgivit Försök till nya kyrkopsalmer och Tal, författat smärre dikter och översatt både vers och prosa från flera språk. Han synes personligen varit skydd av Gustavianerna såsom tråkig och tröttande i umgänget, men var säkerligen en välmenande hedersman. De djärva fantasier om Sveriges ärorika forntid, som Olof Rudbeck i sin yverborna patriotism drömt tillsammans, voro med stormaktstidens fall dömda att förflyktigas. Dock släppte svenskarna icke strax och endast motvilligt dessa för nationalstoltheten så smickrande svärmerier. Det blev en värmlänning förbehållet att driva Rudbeckianismen till dess spets och därigenom ofrivilligt förvandla den till en ohjälplig karrikatyr. Det var JohHan Göransson, f. 1712 i Gillberga, d. 1769 som prost och kyrkoherde i samma socken. Han utgick ur allmogens led, och enligt sägnen var det en romantisk kärlek, som förmådde den unge bonddrängen att kasta spaden och slå sig på studier. Nyss