286 E. G. LILLJEbJÖRN Som skalden till sin himmel har jag trängtat 1Till björkarne omkring min moders hus. Det var Krigssång för skånska landtvärnet, som gjorde Tegnér till den av allmänheten erkände nationalskalden framför andra. Med Svea vann han även den högsta vittra myndighetens bifall och förnämsta belöning. Genom sådana dikter i Götiska förbundets tidskrift Idluna som Jätten, Asatiden, Skidbladner, Karl XII, Nore, Elden sjöng han sig allt djupare in i sina landsmäns hjärtan. Genom de tre episka dikterna Nattvardsbarnen, Fig. 73. Tegnérs arbetsrum i Lund. Axel och Frithiofs saga, framför allt den sistnämnda, steg hans ära till sin höjd. Icke minst i tillfällighetspoesi intog Tegnér obestritt främsta platsen bland sin samtids svenska skalder. Bland större dikter av denna art må framför allt påminnas om Epilog vid magisterpromotionen i Lund 1820 och Sång vid Svenska akademiens 50-åriga minneshögtid. Särskilt den sistnämnda måste man finna beundransvärd, om man betänker ämnets svårighet, det kan sägas, att skalden där överträffar sig själv, vilket är så mycket märkligare, som han författade detta oförlikneliga poem vid en tidpunkt, då han ansågs för länge sedan ha kulminerat och man upphört att från hans hand vänta nya alster av första