DET LITTERÄRA VäÄrmLand 289 skrivare, framför allt genom Svea rikes häfder och Svenska folkets historia. Vilka förtjänster och vilken betydelse dessa verk äga, är för känt och erkänt att här behöva upprepas. Näst dem i värde torde av prosaiska skrifter hans Minnen böra ställas. Framför allt skall en värmlänning ej kunna undgå att där se i en trogen bild några av sin hembygds, i främsta rummet Bergslagens, karakteristiska drag, liksom han säkert i Den dlilla kolargossen känner igen en landsman, med vilken han finner sig befryndad. Geijer älskade Värmland ur djupet av sin själ, helt naturligt mest trakten omkring sitt fädernehem. Då han avstod från att bli biskop över Karlstads stift, erkände han, att den största frestelsen anbudet för honom haft legat i utsikten att bli pastor i Ransäter. Hur han från Uppsala längtade till de nejder, där hans vagga stått, har han uttryckt i den lilla dikten På en resa till hembygden. Och när på en sådan färd han omsider från Närkesslätten såg första skymten av de på av- Pig 71. Geijers staty 1 Uppsale. ständ blånande Karlskogabergen, sjöng det i hans hjärta. I glättigt, lättrört lynne, i givmildhet och vänsällhet var han en värdig son till Värmland; han behöll städse dess provinsiella språk, vars tonfall och egenheter på samma gång voro honom kära och hjärtligt roade honom, då han hörde dem hos andra. Fredrika Bremer har av Geijers personlighet lämnat en karakteristik, som säkerligen är träffande: ett fylligt, på stark vilje- Värmland. I. 1m1s 19