DET LITTERÄra VäkrkmLand 301 gar kännetecknades av stor klarhet och logisk skärpa. Som examinator var han human och tillmötesgående. I mer än 10 år var han universitetets rektor, 1876—1889, och förstod med sin praktiska duglighet och sin vidsynta uppfattning väl att bevaka högskolans intressen och främja dess bästa. Så grundlades och fullbordades under hans rektorat det nya universitetshuset, andra förändringar och förbättringar att förtiga. För sitt rättframma uppträdande, som präglades av okonstlacdl välvilja samt varmt intresse för ungdomen, var han högt uppburen inom studentkåren. Efter sitt avskedstagande var han länge bosatt i Stockholm och hedrades där ännu på sin höga ålderdom med förtroendeuppdrag, vilka han skötte med obruten förmåga och levande nit. Vert Brecher Wittrock, f. 1839 på Skogsbol i Dalsland, d. 1914 i Stockholm, genomgick skola i Vänersborg och avlade studentexamen i Uppsala 1857, blev fil. doktor 1866 och kallades samma år till docent i bo- Fig. 80. Verr Brecher tanik vid Uppsala universitet. Han utnämndes Wrrioer. 1878 till e. o. professor i botanik därstädes, men kallades redan samma år av K. Vet.-akademien till Stockholm för att uppehålla den då lediga föreståndarplatsen för riksmuscets bot. avdelning. Ar 1879 blev han ordinarie intendent därstädes och samtidigt föreståndare för den Bergianska stiftelsen (professor Bergianus). Under åren 1878—82 var han dessutom anställd som lärare i botanik vid Stockholms högskola; riksdagsman 1888—90. År 1914 erhöll W. avsked som intendent vid riksmuseet, men bibehöll platsen som professor Bergianus till sin död. Wittrocks vetenskapliga produktion rörde sig att börja med huvudsakligast om algerna, särskilt sötvattensformerna. Under de senare åren drogs hans intresse allt mera åt fanerogamerna, vilkas biologi, morfologi och systematik han även i talrika värdefulla arbeten behandlat. Särskild förtjänst har han härvid inlagt genom framhävandet av mångformigheten hos en mängd av våra