Den kyrkliga utvecklingen i Värmland i äldre tider av Teofron Säve. 8CKE MINST FÖR VÄRMLAND BETYDELSE- full var den historiska dag år 1008 efter Kristi födelse, då konung Olof, kallad Skötkonung, lät döpa sig i Husaby källa. De späda frön till kristen kul- Btur, som sedan Ansgars tid blivit nedlagda i Sverige, bereddes genom detta sveakonungens dop en bättre jordmån, och från Västergötland, götarnas gamla huvudbygd, utgick nu en omfattande missionsrörelse, vilken även sträckte sig till Värmland. En av de första biskoparna i det nybildade biskopsstiftet Skara, Adalvard den äldre, skall hava varit särskilt verksam för kristendomens utbredande i grannlandskapet norr om Vänern. Huru missionsarbetet av Adalvard och andra där bedrevs, därom iakttaga dock de sparsamma källorna tystnad. Troligt är, att detta arbete underlättades av inflytelser från Norge, där kristendomen tidigare slagit fasta rötter. Att någon fientlighet mot den nya läran visades i Värmland, vilket landskap liksom även Markerna eller Dalsland kom att tilihöra Skara stift, är ej att antaga. Den fåtaliga och vitt kringspridda befolkningen därstädes torde nog hava varit oberörd av striderna mellan huvudstammarna, svear och götar, strider, vilka även kommo att få karaktären av en kamp mellan kristendom och hedendom. I allmänhet bedrevs dock omvändelsearbetet med en