328 TEOFRON SävE Härmed var den långvariga striden om den lutherska bekännelsen, som pågått under Johans, Sigismunds och Karls regeringar, avslutad. Denna strid för en ren protestantism och det inflytande, rikets yppersta män bland prästerskapet under densamma förstodo att utöva, bidrogo kraftigt till höjandet av furstendömets kyrka. Mycken bristfällighet fanns dock inom det sedliga livet, och okunnigheten var stor. Det klagades över svordom och dryckenskap och andra laster. Vidskepelsen tog sig uttryck i offrande åt helgonbilder och tro på trollkonst och signerier. Av häxeriprocesser, vilka kasta en så betänklig slagskugga över den allmänna upplysningens tillstånd, men vilka egentligen tillhöra senare delen av 1600-talet och början av det följande århundradet, finner man spår i superintendentian redan under hertig Karls regemente; åtminstone uppgives det i gamla handlingar, att Karl lät 1575 i Värmland bränna en »trollkvinna». Men om också den stora okunnigheten och den även bland de högre klasserna rådande vidskepelsen utgjorde hinder för ett mera fördjupat andligt liv, så kunde dock kyrkan ostört utveckla sig i den av Uppsala möte angivna riktningen. Även såsom ren ortodoxism blev religionen i det följande en makt, som behärskade hela landet. Den gav åt Sveriges folk det allvar och den kraft, som satte det i stånd att under den store Gustav Adolfs och hans fräjdade statsmäns och fältherrars ledning utföra sin världshistoriska bedrift. Det var, såsom vi sett, för att motarbeta en befarad liturgisk propaganda från Skara, som hertig Karl bestämt Mariestad till superintendentssäte. Med den liturgiska stridens avslutande fanns ej längre något skäl, varför detta skulle vara förlagt i ett hörn av den vidsträckta superintendentian, och i Värmland höjdes röster för dess förflyttning till en för landskapet lämpligare ort. Det dröjde dock ända till 1647, innan Karlstad blev stiftsstad. I samband härmed företogos i det följande nya anordningar. Vadsbo och Valle härad återförenades 1658 med Skara stift, och i stället denna nio pastorat i Bohuslän. Dessa senare återfördes dock 1693 till Göteborgs stift. Först år 1772 blev Karlstads superintendentia förklarad som biskopsstift.