380 ADOLFf NOREEN Svealand (som äldst blott avsåg Mälarprovinserna) och hela Skandinavien efter Skåne (äldst Skathinauja). Bland namnen på bebyggda orter inom vårt landskap utgöres det äldsta lagret troligen av dem, som till senare sammansättningsled hava det nu utdöda ordet -vini ’betesmark, äng’, numera uppträdande som -ene, t. ex. i Bredene (Huggenäs socken) ’breda ängen’; Lökene (Stora Kil) ’lek-ängen’. Dessa namn äro nämligen så gamla, att de kanske delvis tillkommit på en tid, då folket här ännu icke var bofast, och i alla händelser hava de flesta av dem uppstått långt före Kristi födelse. På verklig bosättning tyda däremot de något yngre namn, som sammansatts med -hem i detta ords äldsta betydelse ’bygd’, numera uppträdande som -um, t. ex. i Visnum (Visnhem 1425), uppkallat efter sjön Vismens avloppsälv; Varnum (Varneem 1360) efter älven Varnan; Alster, förr Alstrum (Alstrem 1326) efter Alsterälven, som förr hette Alstran (jfr sjön Alstern vid Hamburg). Dessa gamla namn få ej förblandas med de betydligt yngre på -om, som äro gamla plurala dativer av typen »i himlom, i handom» o. d., t. ex. Rådom (Fryksände, Nyed, Sunne) av Råda ’röjning’; Molkom, av ett gammalt Molke (så 1546) ’mulljord’, nära besläktat med det norska stadsnamnet Molde. Väsentligen från folkvandringstiden och vikingatiden förskriva sig de talrika namn, som äro sammansatta av ett personnamn och pluralen -stadhir ’bopålar, bostad’. Då de alltså med undantag av någon enstaka modern efterbildning, t. ex. Herresta i Ö. Ämtervik, samtliga stamma från hednisk tid, utgöras de nämnda personnamnen uteslutande av i heden tid brukliga, nu oftast utdöda mansnamn, nämligen deras som först nedsatte sig som bofasta på det ifrågavarande stället. Sådana namn äro t. ex. Segerstad av Sighar, Ramstad (S. Ny) av Ramn, Krokstad (By) av Krok. Från dessa måste noga skiljas de mycket unga namn, som bildats med det från tyskan lånade stad ’köpstad’: Karlstad (sedan 1584) och Filipstad (sedan 1611), uppkallade efter Karl IX och hans son Karl Filip. Samtidiga eller något yngre äro namnen på -landa, som ange terrängförhållanden, t. ex. Upplanda (Rudskoga) och Hov-