382 ADOLFf NOREEN av Persby, Pålsby o. d. Däremot hör icke sockennamnet Dalby hit, ty detta hette förr Dalbo och betydde ’dalboarnas (bygd)’. Till vår egentliga medeltid (1000—1500) höra de ytterst talrika namnen på -rudh ’röjning’, ett ord som även uppträder osammansatt såsom Rud och som första led i Rudskoga samt har biformen Råda (Rudha i Visnum 1346, i Älvdalen 1540). Före -rudh nämnes än rödjaren, t. ex. i Ölserud (Öluärsrudh 1354) av Ölver, Glumserud (Väse) av Glum, Ragnilsrud (Sillerud) av Ragnhild, Skinnerud (Sunne) av skinnare ’garvare’, Bammerud (Botilsäter) av bambare ’trumslagare’; än något som karakteriserar terrängen, t. ex. Långserud vid sjön Lången, Sillerud vid Silen, Visterud (Ö. Ämtervik) vid Visten, Utterud (Nor) ’den uttare, d. v. s. yttre, röjningen’. Vad förra leden i sockennamnet Högerud (Huderudh 1540) är, vet man ej. Hit hör icke Frykerud, som är en omtydning av Frykahäridh (1389), där härad står i betydelsen ’socken’ liksom i Ekshärad (Ekes- omkr. 1375) av eke ’ekskog’ och det ovan nämnda Väshärad (samt det nedan s. 385 nämnda Ylmahärad). Att ej heller Ullerud hör hit, hava vi redan ovan sett. I det hela samtidiga med de nyssnämnda äro namn, som innehålla ordet bod i betydelserna ’fäbod’, ’jaktbod’ och ’sjöbod’, t. ex. sockennamnet Boda ’bodarna’, Sälboda (Gunnarskog) av säl ’säter’, Boberg (Sunne), och de dock väl delvis något äldre på -tun ’gård, gärde’, t. ex. Älgtån (Sillerud; Elghtuna 1397), Apertin (St. Kil; Apuwrtun 1540), troligtvis ursprungligen samma namn som det norska Apeltun ’gård med aplar’ (jfr det danska Abildgaard), vidare de på -säter, t. ex. Eskilsäter (Äskesäther 1386) av äske ’askskog’, Botilsäter (på 1400-talet Bödelsäter, vars »bödel» väl av hänsynsfullhet med tiden utbytts mot kvinnonamnet Bothild), Ransäter vid Rannån (av ett mot det isländska hronn ’bölja’ svarande ord), Ris(s)äter (N. Ullerud, N. Råda), och de på -gård(en), t. ex. Stensgård (Fryksände) av Sten, Hensgård och Sillgåra (båda i V. Ämtervik) av de gamla mansnamnen Hidhin och Sille, Gjutaregården och Skinnaregården (båda i Sunne), Mellgården (S. Ny; Mädilgard 1414) ’gården i mitten’. Talrika och för Värmland karakteristiska äro namnen på