384 ADOLF NOREEN Svarten o. d. samt Fisklösen i Östmark); Arvika ’åvikarna’, Lysvik vid älven Lysan, Ö. Ämtervik vid Ämtan ’svanån’ (av det gamla ordet älmt ’svan’), V. och Ö. Fågelvik, Borgvik, Millesvik (av ett fornnordiskt milde ’mjölsand’); Sunne (Sund omkr. 1270), Lungsund vid sjön Lungen ’vågen’ (jfr lungvåt), Nysund; Kil ’spetsig vik’ och dess gamla plural Kila; Bjurtjärn ’bävertjärnen’; Nor ’trångt vattendrag’; Säffle (Sefölle 1499, Seefylle 1556 av samma sä, biform till sjö, som förekommer i Säby, Säm av Sähem o. d.) ’sjöfyllnad’, d. v. s. den utvidgning av Byälven, vid vilken den äldsta gården legat; Hån (Sunne, Töcksmark) av dialektordet hå ’lugn vik i en å, ävja’; Köla (förr Köln; Kyöl 1379), och Trankil (Tranukiol 1334) ’trankärr’, båda av kiol, kiöl ’skogskärr, sumpig skogsmark’; Älgå vid Älgån och Saxån av sax i dess uräldsta betydelse ’flintkniv, vass sten’; Bogen ’kröken’ i Bogsälven; Brattfors av det dialektala bratt ’brant’, Munkfors (Ransäter) vid Munkerud, varav namnet, Stöpafors (Sunne) vid Stöpälven (av stöp ’brant stup’), Dejefors vid Deje (Deghyo 1346, ett från Norge i formen Deia känt älvnamn), Lesjöfors vid Lesjöälven, Degerfors (Karlskoga) ’den digra forsen’; Rottneros (Sunne) vid utloppet (»oset») av Rottnan, d. v. s. rytandet, så kallad på grund av sina bekanta mäktiga vattenfall, och Årås (Sunne, N. och S. Råda; Åros 1610) ’åmynning’; Åmot (Brunskog, Eda, Karlanda) ’å-möte’, d. v. s. två åars sammanflöde; Fryksände vid Frykens norra ända och Sjöänden (Varnum), vars ålderdomliga biform Sjögeränden (N. Råda) såsom namn på järnvägsstationen därstädes förvrängts till Sjögränd. I andra fall har man upptagit namnet på en terräng i eller vid vattnet, t. ex. Hammarö av hammar i dess äldsta betydelse ’klippa, sten’ och Ullerud (förr Ullerö, se ovan s. 381; däremot hör Lurö i Eskilsäter ej hit, eftersom det 1500 hette Ludhra, gammal plural av ludhr ’lur’, här kanske i betydelsen ’mistlur’); Hnuggenäs av hugg i den gamla betydelsen ’skogshygge’, Stavnäs (Stauanäs 1353) kanske av stav i den ovan s. 381 nämnda betydelsen ’helig stolpe’, (Värmlands-)Näs; Ed ’ställe där man måste dra sin båt ett stycke över land’ och dess gamla plural Eda samt dialektala bestämda plural Edane (Brunskog), Nyed,