12 GERHARD DYRSSEN Utdebiteringen i städerna var för år 1913 i Karlstad kr. 6: 50, i Kristinehamn kr. 5:75, i Filipstad kr. 4:50 och i Arvika kr. 5:50. Den mest omfattande grenen av den kommunala självstyrelsen inom primärkommunerna är, förutom folkundervisningen, som behandlas i särskild avdelning av detta arbete, fattigvården. Även om därutinnan mycket övrigt är att önska, torde man dock kunna säga, att de värmländska kommunerna i allmänhet taget gjort stora uppoffringar för att kunna på ett tillfredsställande sätt tillgodose densamma, särskilt genom inrättande av tidsenliga fattiggårdar och ålderdomshem. År 1913 funnos 11,309 understödstagare inom länet eller 4,ss5 procent av hela folkmängden, vilket är ungefär detsamma som medeltalet för hela riket. Samma år uppgick antalet fattigvårdsanstalter till 58 (förutom mindre s. k. fattigstugor till ett antal av 82). Utgifterna för fattigvården äro också, med få undantag, avsevärt betungande för kommunerna; särskilt är så förhållandet i de nordliga och västliga socknarna inom länet. Även om fattigvården sålunda får anses fortfarande vara en tung börda för värmlandssocknarna, har dock den senare tiden att därutinnan uppvisa en väsentlig förbättring. År 1890 uppgick understödstagarnas antal inom länet till 15,220, vilket antal i förhållande till folkmängden utgjorde högsta procenttalet i riket eller 5,9s5 procent, och samma framskjutna ställning i fråga om procenttal understödda intog Värmland jämväl år 1884, då fattighjonens antal nådde den höga siffran av 16,091. I detta sammanhang torde böra omnämnas den s. k. Värmländska gåvomedelsfonden. Denna, som tillkommit genom överskott å medel, vilka i anledning av 1851 års missväxt inom länet insamlats till understöd åt länets norra socknar, förvaltades, med delvis dispositionsrätt, av landstinget åren 1864—1904 samt överlämnades sistnämnda år till Konungens Befallningshavande, som allt fortfarande handhar förvaltningen av desamma under tjänstemannaansvar. Frånsett en mera tillfällig och obetydlig användning av dessa medel, hava under senare tiden medlen icke tagits i anspråk utan varit placerade i bankinrättning eller gjorts på annat sätt räntebärande. Dessa hos Konungens Befallningsha-