SJUKDOMAR SamTt SJUk- OoClH HÄälsovÅårDd fFÖrr OCH Nu 39 varit fallet. Det klingar måhända som en saga men är icke desto mindre sant, att före 1700 ingen som helst ordnad barnmorskeundervisning ägde rum i Sverige. Endast oexaminerade och vanligen mycket okunniga förlossningsbiträden förrättade då de nuvarande barnmorskornas värv. Död till följd av svår barnsbörd var heller icke ovanlig. Det är tvenne utmärkta läkare vi hava att tacka för uppslagen till förändringen, Urban Hjärne och Johan van der Hoorn. Den förre tog 1682 initiativet till ett »barnsängshospitals inrättande (i Stockholm) till barnmorskors undervisning», och den senare ägnade hela sitt liv åt sådan undervisnings meddelande och utarbetade goda läroböcker för barnmorskor. Hoorn hade kort före sin död, 1723, glädjen att uppleva en kunglig befallning till alla landshövdingarna att så i städerna som på landet förmå kommunerna att sända elever till den nya skolan. Denna utvecklade sig småningom till det nu befintliga barnmorskeläroverket i Stockholm, och ett annat på samma sätt inrättat uppkom senare i Göteborg. Det gick emellertid trögt med att få elever till skolan från avlägsna landsorter. Upprepade påminnelser måste göras; särskilt år 1750 utgingo sådana till orterna. Sedan gick det visserligen framåt men så långsamt, att ännu 1890 av barnaföderskorna i Värmlands län 45 % betjänades av oexaminerade förlossningsbiträden, 48 % på landet och 6,8 % i städerna. Numera torde ingen utan egen skuld behöva sakna barnmorskas hjälp vid barnsbörd. Barnmorskornas utbildning är också numera, helst samma antiseptikens grundsatser, som härska inom den moderna kirurgien, inplantas och övas vid barnmorskeläroverken, så god, att barnaföderskorna med trygghet kunna anförtro sig åt vår tids barnmorskor. Vi kunna icke avsluta kapitlet om sjukvårdspersonalen utan att ägna en tanke åt sjuksköterskeväsendet. Visserligen hava sjuksköterskor funnits lika länge som sjukhus. Men av äldre tiders sköterskor fordrade man icke särskild utbildning; de rekryterades i gemen ur den tjänande klassen och uppövades vid de anstalter, där de togo tjänst. Detta hindrar icke, att mången ’skicklig, plikttrogen och sitt kall hängiven sköterska är att minnas från våra lasaretts äldre dagar. Men först från senare delen av