54 KLas LIinNroTtH Under hela 1700-talet ansågs det som en stor förtjänst hos en läkare, om han lyckades i sin ort upptäcka en ny surbrunn, benämningen på de vanliga järnkarbonatkällorna. Vår äldre läkarhistoria vimlar också av uppgifter rörande sådana fynd. Värmlands förste provinsialläkare, Hamnerin, »upptog och proberade», d. v. s. undersökte, en brunn i Karlstad 1745, en annan i Segerstads s:n 1748 och slutligen »Russkällan bredevid Carlstad» 1755, och i Filipstad satte d:r Daniel Wickman 1793 »på egen bekostnad i stånd den förfallna mineralbrunnen». Även andra personer gjorde sitt bästa att uppleta mineralkällor. I sin beskrivning över Värmland, tryckt 1773, vet Fernow berätta, att mera än 30 dylika brunnar där varit anlitade, ehuru flertalet snart övergivits. Vi inskränka oss att såsom exempel omnämna några få. Vid Skoga i Ekshärad anträffade timmermärkaren Löfberg 1727 en järnkälla, som brunnsläkaren vid Loka Victorin »proberade», med det resultat att brunnen under lång tid flitigt besöktes både av allmoge och ståndspersoner. Uddeholms bolag, på vars mark brunnen låg, lät 1861 uppföra brunns- och badhus, varav dock 1890 ej spår fanns kvar.’ Brunnsgästerna plägade inackordera sig i den närliggande Norra Skoga by. Gillberga hälsobrunn upptogs 1758 av häradshövding Lilljebjörn och ägdes på 1780-talet av hans änka, fru A. Velin, som antog medicine studeranden D. Rudberg till intendent. Då denne av collegium medicum förbjöds att utom i samråd med provinsialläkaren befatta sig med läkarverksamhet, ville ägarinnan icke lämna allmänheten tillträde till brunnen. Detta väckte sådant missnöje, att frågan till sist drogs inför Kungl. Maj:t, som besynnerligt nog lät Rudberg hållas. Brunnen besöktes ännu på 1850-talet ett par gånger i veckan av läkare för råds meddelande, men nedlades enligt kommunalstämmobeslut 1867. Waäåhlberga järnkälla i Lysviks s:n erhöll 1781 samma privilegier, »5om Loka och Medevi helsobrunnar blifvit forundte». En tvist mellan provinsialläkarna assessor Ekman i Karlstad och Skragge i Filipstad angående intendentbefattningen vid brunnen måste även slitas av ingen mindre än Kungl. Maj:t, som 1782 1 Enligt meddelande av e. provinsialläkaren Yngve Sahlin, Uddeholm.