64 KLAaSs LINROTH pade oemottaglig för verkliga koppor. Med skäl har vaccinationen betecknats såsom den största uppfinning, vilken någonsin gjorts på läkarkonstens område. Den mottogs också överallt såsom en befriare från smittkoppornas gissel, blev mycket snart allmän och påbjöds hos oss 1815 såsom obligatorisk, så att varje barn, innan det fyllt två år, skulle vara ympat med »skyddskoppor». Till en början utfördes vaccinationen endast av läkare, men sedan den blivit obligatorisk och således allmän, blev det nödvändigt att skaffa vaccinatörer i varje socken. Vanligen var det klockaren eller barnmorskan, där sådan fanns, som efter erhållen undervisning av tjänsteläkaren i orten antogs till vaccinatör. I vår provins har vaccinationen, i stort sett, ständigt utförts ordentligt och i föreskriven utsträckning. Såsom uttryck för skyddskoppsväsendets nuvarande ståndpunkt i Värmland må anföras, att år 1913 där med framgång vaccinerades 5,204 barn eller 93,7 %, räknat på antalet året förut levande födda, varav naturligtvis många dö, innan de komma till ympning. — Vaccinationen har gjort smittkopporna till en relativt sällsynt och ofarlig sjukdom. År i sträck har sjukdomen fullständigt uteblivit, och då den kommit, har dödligheten bland de angripna, som under den förvaccinatoriska tiden var förfärande hög, ofta var tredje av de insjuknade, betydligt nedgått. Ty om också vaccinationen icke i mera än 7 à 10 år skyddar individen från att sjukna, så verkar den dock i regel för hela livet till sjukdomsfallens förmildrande. Den svåraste smittkoppsepidemi, som på 1800-talet hemsökt Värmland, är från 1860- och 1870-talen, då 3 à 400 sjukdomsfall årligen en tid inträffade i provinsen. Såsom vi sett, är Värmland nu sedan flera år alldeles fritt från denna sjukdom. — År 1916 har ny vaccinationslag antagits, som förlägger skyddsympningen till barnets 6:te i stället för dess 2:dra år, föreskriver användning av s. k. animal vaccin och i regel lägger operationens utövande i läkarnas händer, en bestämmelse, som för 100 år sedan på grund av läkarnas fåtalighet skulle varit alldeles omöjlig och som även nu i glest befolkade distrikt torde bliva svår att upprätthålla. Av ålder ofta tillgripna medel mot ovanligare farsoter, egentligen pesten, äro karantän och spärrning av smittade orter eller