OM VÄRMLANDS KRIGSFOLK 75 Dessa utskrivningar förrättades efter instruktioner, vilkas innebåll och bestämmelser givetvis växlade efter de olika förhållanden, varunder skrivningarna skedde och allt eftersom missbruk skulle avhjälpas och avskaffas. De förrättades av knektehövitsmannen eller annan med vederbörlig fullmakt försedd person, som till sitt biträde hade en av ojäviga personer sammansatt nämnd. Av fogdarna (befallnings- och länsmännen) medfördes på förhand upprättade mantalslängder, så länge utskrivningen skedde efter huvudtal. Man uttog i första hand den lösa befolkningen och inhysesmännen samt av hantverkarna och daglönarna dem, som möjligen kunde avvaras. Försöken att skona jordbrukarna föllo vid hårdare utskrivningar, som vi sett, ej alltid väl ut. Funnos flera än två vuxna söner på gården eller flera drängar, än de utskrivningsförrättande ansågo nödigt för gårdens brukande, utskrevs av överflödet. Befriade voro adelns lantbönder, som bodde inom den s. k. frihetsmilen, en undantagsförordning, som gav anledning till en hel del överträdelser, enär mången sökte inom denna gräns befrielse från att tvingas i fält. Åldern var mellan 20 och 40 år. Möjligheten att leja karl i sitt ställe förefanns vanligen, men den lejande skulle stå i ansvar för den lejde, i händelse han skulle rymma. Missnöjet med utskrivningarna och ojämnheten i manskapstillgången bragte dock till mognad hertigens plan att ändra utskrivningsprinciperna och lägga gårdatalet och ej mantalet till grund härför. Beslutet härom fattades på hans framställning vid riksdagen i Linköping 1600, och detta beslut är uppslaget till det ständiga knektehållet, vars första form plägar kallas gamla ordinarie roteringen. Den innebär, att de olika landsdelarna för att i största möjliga utsträckning erhålla frihet från utskrivning skulle »åhrligen och stadeligen» av ryttare och knektar hålla ett bestämt antal, »som Hertig Carl een wiss ordning derpå författa låtit», vilkas underhåll skulle bestridas av kronans räntor och uppbörd, då de voro hemma, men av den landsända, som dem utgjort, då de voro på tåg mot rikets fiender. Gårdarna sammansattes tio och tio till rotar, och från den största av rotens gårdar uttogs »en warachtig karl till knecht». Munderingen och utrustningen