74 C. E. NYGREN ter», voro indelade i lika många rotar och dessa åter i två underrotar, vardera om ungefär 10 man. Så åtminstone angives indelningen uti de i krigsarkivet förvarade äldsta värmlandspapperen, vilka datera sig från Gustav Vasas sista och Erik XIV:s första regeringsår. Av dessa papper framgår, att Dalsland lämnade manskap till de två första kvarteren, Värmland till de tre sista, därav ett från huvudsakligast västra Värmland, ett från norra och mellersta samt ett från östra delarna och bergslagen i nu nämnd ordning. Under Erik XIV:s regering var Värmland, som nu ingick i den ännu omyndige hertig Karls hertigdöme, befriat från skyldigheten att hålla rytteri,* men för övrigt antogs krigsfolk på gammalt bruk genom utskrivningar, så att hertigdömet under nordiska sjuårskriget tillförde armén ej mindre än 6 fännikor, därav en uteslutande bestod av värmlänningar. Dennas storlek har dock varit omöjlig att bestämma, men troligen har Värmland i likhet med övriga landskap fått lämna en ansenlig tribut i detta blodiga krig. Sedan Karl i egna, starka händer tagit ledningen av hertigdömet, blev dess lilla armé, nog aldrig överstigande 2,500 man, så mycket som möjligt skonad, och under de år ovänskap rådde mellan Johan och Karl, torde den senare aldrig lämnat större bidrag än en fännika. Redan tidigt spåras hos hertig Karl hans strävan att åstadkomma någon rättvisa vid dessa tyngande och tidvis rätt ofta återkommande uttagningar till krigsfolk, vilka träffade synnerligen ojämnt och voro till stort förfång för näringarna.2 Liksom Gustav Vasa bundit skatterna vid jorden, ville Karl även vad krigsinrättningen beträffar förfara på samma sätt. Redan 1574 lovade han prästerskapet och bönderna befrielse från utskrivning, därest de förbunde sig att anskaffa dugligt krigsfolk och underhålla dem med mat, öl och värjor, och skulle varje knekt utgöras av en rote, sammansatt av 5 präster eller 16 bönder. Förslaget ledde dock ej till något resultat, utan utskrivningarna fortforo. 1 Karl förband sig likväl att till Erik hålla 250 hästar, men som häri ingingo landskapens frälseryttare, torde fråga vara, om andra uttogos. 2 Så t. ex. voro av de 600 knektar, som 1581 uttogos från hertigdömet för att sändas till Livland, ej mindre än 250 ägare av gårdar.