106 C. E. NYGREN helt motsatta, skulle det äldre lämna varaktigt minne efter sig i de ännu i våra dagar i livlig hågkomst bevarade Värmlands jägare eller »grönjägarne», så kallade efter sin populära uniform. Ursprungligen avsedda till gränsens försvar, ägde de bestånd till 1901. Den 23 aug. 1788 eller två dagar efter danska krigsförklaringen utfärdade Gustav III från Finland ett brev om bildandet av en jägarkår i Värmland, och uppdrogs organisationen därav åt kaptenen vid Närke-Värmlands regemente T. v. Rappholt och vid hans sida som kronoombud revisionssekreteraren H. af Låstbom. Såsom grundstomme uttogos 12 man av de yngsta och raskaste soldaterna av regementets hemmavarande sex kompanier. Ett förslag till deputeringskommissionen att låta lantvärnsmän inträda i det nya truppförbandet vann anslutning, och på en approbationsmönstring påföljande år blevo 378 man antagna, som fördelades på tre kompanier om 150 man och fingo namnet Värmlands fotjägarebataljon. Underhållet bestreds av kronan, varjämte bidrag lämnades från en inom provinsen sammanskjuten kassa. Kåren, vars manskapsstyrka 1793 nedsattes till 100 man per kompani, subordinerade under chefen för regementet till 1796, då den ökades till regemente med ytterligare tre kompanier. Underhållet utgick nu huvudsakligast av vakansavgifterna inom Närkes då från extra rotering befriade bergslag. Norges förening med Sverige gjorde ju upprätthållandet av två truppförband i Värmland onödigt, varför regementet successivt minskades. År 1875 förändrades det till kår med endast 500 manskapsnummer, fortfarande dock på sex kompanier. Genom urtima riksdagsbeslutet 1892 organiserades kåren på blott fyra kompanier om 100 man, och omorganisationen 1901 sammanslog slutligen Värmlands fältjägarekår med Hallands bataljon till ett nytt regemente, nuvarande Vaxholms grenadjärregemente. Vad Närke-Värmlands regemente beträffar, behöll det sin form och indelning till 1812, då genom Kungl. brev av 14 juli de båda landskapskontingenterna, vilka alltsedan hertig Karls tider stått sida vid sida, skildes åt. De gamla 474 Närkesrotarna, förenade med de rotar, som lågo öster om Klarälven i dess nedre lopp, blevo Närkes regemente, och de återstående 908 rotarna