SKOLVÄSENDET 125 måste de naturligtvis söka uti inackordering av skolynglingar, privatläsning o. d. Besinnar man, hur över hövan betungande arbetet i skolan var för dem, så inses lätt, hur uppslitande yrket måste vara. Också blev lärarekallet för mången ett sannskyldigt martyrium, som man endast uthärdade i förhoppning på prästerlig befordran. Vid Karlstads skola, men ej vid de mindre skolorna i Filipstad och Kristinehamn, fingo lärarna enligt 1724 års skolordning räkna dubbla tjänsteår, och det förutsattes, att de efter 7 à 8 års tjänstgöring skulle varda »ur oket släppte». Tyvärr lät dock befordran mången gång vänta på sig två à tre gånger så lång tid.* Hertig Karl, som höll noggrann uppsikt över sina skolor, behöll utnämningsrätten för sig, men senare övertogo superinten- fe dent och konsistorium denna rätt, och en skrivelse från Karl XI av den ?’s 1685 bekräftar detta såsom förr alltid brukligt.” Under frihetstiden gjorde sig som bekant »riksens maktägande ständer» till högsta myndighet även i utnämningsfrågor, och även från Karlstads skola finnes exempel på att de »i underdånighet» förmått K. M:t att upphäva sina egna utnämningar. Kravet på lärarnas kompetens synes hava varit växlande och naturligtvis olika för gymnasiet och trivialskolan. Där nödig kompetens fanns, var övergången från den lägre lärarebefattningen till den högre tydligen normal. Estt stort antal lärare besutto också en hög bildning, vunnen genom studier vid in- och utländska universitet, och utom de många, som nådde fördelaktiga kyrkoherde- och han förstod även att göra sin poetiska begåvning inkomstbringande. Så fick han 1665 »aff Hr Hillebrand Vggla 3 Rixdaler in Specie för en graffskrifft öffwer hans Sal: fruu», och efter Elfdalii död 1666 sände han »itt Epitaphium til Bispehustrun, på Suenske Rijm författat, fem ark långt» och fick därför »en Sölffverkoosa, som wogh 11 Lodh». 1 Läraren i Karlstad Lars Moroenius fick vänta i 23 år på pastorat. År 1691 anhöll skolmästaren i Kristinehamn Brynto Arfvikander hos K. M:t att bli »med någon bättre lägenhet benådat och ihogkommen» — han hade då i 19 år »icke utan svårt arbete och möda» varit skolmästare och såsom regementspredikant deltagit i sista kriget. K. M skaffade honom Brunskogs pastorat följande år. 2 »Hwar wid Wij och giörom oss i Nåder försäkrade, at J lähre förnämligast hafwa Gudz nampns ähra och det gemehna bästa för ögnamärke och så uthdele slijke under Eder disposition lembnade Tienster, som sielfwa billigheten det dicterar och hwars och ens skicklighet och förtiänst gifwer anledning till, så at ingen måtte få skälig orsak till klagan, att någon otijdig gunst för den Sämbre har eftersatt den bättres befordring», heter det i skrivelsen.