132 VALDEMAR VENDEL orationer, en »De Vita Petri Apostoli» och en »De Nota Asinina».1 Hofsten uppräknar en mängd ämnen för dylika orationer, och de synas närmast motsvara moderna ämnen för krior eller svenska uppsatser, dock i regel hållna på latin.2 I skolan förekommo även disputationsövningar,? som torde hava krävt icke så ringa arbete. Men även mödor av angenämare natur förekommo. Så »agerade och spelte Diecknerna», enligt Gyllenii anteckning i juni 1645, »tuenne Comoedier, en Latinsk för middagen om Susanna, men om afftonen en Svensk om then Bedela granna Jungfrun, vthi then första Sustinerade iagh en personam, men i then andre tuenne», och den 16 mars två år senare, »Wthi Fastetingz marcknaden agerade diecknerna på Herregården i Carlstadh en Comoediam om Oluff Skottkonungh, och tå hade iagh personam Archiepiscopi».* Syftet med dylika teaterföreställningar var som bekant framför allt pedagogiskt. När senare resande teatersällskap började uppträda i landsorten, befanns detta däremot kunna medföra skadliga följder för ungdomen, vadan K. M:t förbjöd »kringfarande 1 »Om asinusstraffet». Detta bestod däri, att den skyldige fick bära bilden av en åsna. Enligt uppgift av Kartlson, a. a., bestod »brottet», som medförde detta straff, däri att man talat svenska i st. f. latin. 2 Bland de två »centuriersämnen, som Hofsten uppräknar från 1630-talet, förekommer ett på svenska: »Om lydige barns belöning och genvördiges peen och straff». Mest finner man s. k. »allmänna» ämnen, såsom »De avaritia», »De ebrietate», »De eloquentia», »De nocumentis ebrietatis», »De obedientia», »De timore Dei» etc. Oväntat nog finner man sådana ämnen som »De mulieribus» eller »Coelibatum conjugio præstabiliorem esse» liksom motsatsen »Conjugium Coelibatui multis nominibus præferendum esse». Andra ämnen röra frågan om socknegångens »vara eller icke vara», om asinusstraffet bör bibehållas eller ej, om tyrannmordets tillåtlighet eller förkastlighet o. s. v. Ett par ämnen äro av historisk art, såsom t. ex. 1635 »De armistitio sive pacificatione inter Suecos et Polones Stumsdorfiano» och »De Gust. Adolfi Ildi et magni Heroicis virtutibus» (1634). De naturvetenskapliga äro sällsynta (»De Ove» och »De formicis»), och de geografiska röra sig om så nära till hands liggande ämnen som »De Vermlandia» och »De Carolstadiano Oppidulo». Gyllenius omtalar även en av honom hållen »Orationem Ligatam De Bello Sueco-Danico». ? I sept. 1644 »war Disputatio Theologica vthi Scholan de Dubitatione, sub præsidio et Directione Dn. Rectoris M. Gudmundi Norenij. Respondens war vällärde Herr Oloff Hendrichson Scholæ Notarius, opponentes voro Nicolaus Nicolai Hogelius såsom och iagh», berättar Gylle ïäus. I febr. 1645 förekom en dylik disputation med G. såsom opponent. Ämnet var då »De Concupiscentia in Renatis». 3 Fastingen var en av de två frimarknader, som i Karlstads privilegier tillförsäkrades staden. »Herrgården» var byggd av hertig Karl. Den sistnämnda »Komedien» är förmodligen densamma, som 1620 författades av Andreas Johannis Prytz.