SKOLVÄSENDET 139 hederspost, varmed endast förenades åliggandet att upprätta en »tabula officiaria» (förteckning på följande veckas funktionärer). Bland »officiarierna» var »custos» den förnämste. Han valdes skiftesvis bland äldre överåringar. Under honom stod en »subcustos», vald bland fjärde klassens äldre lärjungar att utöva uppsikt över de lägre klasserna. »Versicularii» (kyrkosångare) voro två gossar ur 1:a och 2:a klassen, vilka det ålåg att sjunga vid bönestunderna i kyrkan kl. 8 om morgonen. En »psalmista» utsågs även av director cantus att börja psalmerna i domkyrkan — denne var avlönad, och Fallén skötte tjänsten under sin treåriga gymnasisttid. Sträng subordination härskade inom lärjungekretsen, men ingen penalism.’ Ingen »classgåsse» kunde understå sig att inom gymnasiihuset hava hatten på sig i närvaro av en gymnasist eller möta en sådan på gatan utan att lyfta på hatten. Nederståringarna på gymnasium voro ännu strängare hållne i lydnad under de äldre gymnasisterna, tills de själva under andra gymnasiiåret efter ett kalas, benämnt »Hattkannan», upphöjdes till överståringar. Vid denna tid hade skolan genom en donation fått en idrottsplats, det s. k. djäknefältet, dit läroverkets ungdom i ordnad marsch uttågade några gånger om året för att roa sig med bollkastning och friluftslekar av olika slag. Nya möjligheter till förädlande förströelser för ungdomen synas nu ock hava förefunnits i staden. Flere »dansmästare» öppnade där dansskolor, som av ungdomen begagnades, med den påföljd att skolynglingar blevo inviterade till dansnöjen i privata familjer och kunde uppträda på »de wanliga höst-assembléer på stora Rådhuset». Skolynglingar jämte lärare eller officerare utförde ock vid dylika tillfällen dansmusiken, då de ej deltogo i dansen. Gymnasiets rektor utdelade nu, efter att hava rådgjort med biskopen, testimonia på latin, ställda till akademiens rektor, för dem, som voro mogna för akademiska studier. De avgående gymnasisterna kunde med tillstånd av biskop och konsistorium få 1 Fallén anför även exempel på den nytta, som de äldre gymnasisternas herravälde kunde medföra. Han framhåller, att på hans tid det hårdare bemötandet från de äldres sida endast bestod i ord.