144 VALDEMAR VENDEL Lärjungarna synas så gott som undantagslöst hava tillhört fattigare hem. De förmögnare hade privata informatorer. Enligt den till uppfostringskommittén år 1814 avgivna berättelsen ägde få lärjungar föräldrar, som hade råd att anskaffa böcker; många kunde ej ens köpa skrivmaterialier. Skolan ägde då själv ej en enda bok. Stadens klockare synes hava meddelat den förberedande undervisning, som krävdes för inträde i lägsta klassen. Antalet lärjungar i skolmästarens klass uppgives 1788 till 13, varav 12 barn från staden och en bondeson, och i lägsta klassen till 29 stadsbarn och 4 bondebarn.*. Skolan saknade tjänlig lekplats, och kroppsövningar sägas aldrig hava varit i bruk vid läroverket.2 Il. De högre skolorna efter början av 1800-talet. Början av 1800-talet bildar i åtskilliga hänseenden en vändpunkt i det högre skolväsendets utveckling. Så t. ex. har kravet på realbildningens tillgodoseende vid sidan av den humanistiska vunnit ett, om också ofullständigt beaktande redan i århundradets första skolordning, av år 1807. I någon mån reagerar denna även mot det gamla systemet med utanläxor utan nödiga för- 1 Enligt Torpson, Svenska Folkundervisningens utveckling från reformationen till 1842, skall Kristinehamn år 1748 hava haft 100 skolpliktiga barn, av vilka dock endast 12 gingo i skola. 3 Fallén har i sina biografiska anteckningar lämnat några upplysningar om »Skolgåssarnes Examen i Kristinehamn 1770 et seqq.». Därav framgår, att i nedersta klassen lästes »Cathechesen, Latin innantill, Declinationer och Conjugationer i latinska Grammatican samt öfvades skrifning efter föreskrifna bokstätwer och meningar i skrifboken». Övning i psalmsång förekom där även. I andra klassen »fortsättes Christendomsläsning — Latinska Grammatican, Langii Colloquia latina expliceras, smärre latinska Scripta skrifvas i så kallade Thema-Boken — Renskrifning öfwas i Skrifboken efter förskrift äfvensom Definitionerna i Benzelii Epitome Repetitionis, Grekiskans innanläsning declinerande och conjugeraniie börjas, sällan, att några kapitel i Cornelius Nepos medhinnas att tydas.» Läsningen gick trögt »antingen därföre att Lärarne woro ledsna vid sit yrke, eller att gossarne woro för lata». Resultatet av undervisningen blev också enligt Falléns mening dåligt, och han själv hade efter 5 àå 6 års skolgång i Kristinehamn svaga kunskaper. Endast sommarexamen, som försiggick under högtidl ga former intör inbjudna vittnen och de av gossarna med löv och blomster prydda skolrummen, synes hava kunnat väcka upp ungdomen till flit och tävlan.