SKOLVÄSENDET 157 övriga fall fick naturligtvis bondens dagligstuga tjäna även detta syfte. Med det stigande kravet på folkbildningens omfattning och innehåll måste emellertid det gamla systemet i längden bli ohållbart, och efter många trevande försök och utredningar, särskilt under 1800-talets första decennier, vann man äntligen en lösning av folkbildningsfrågan genom 1842 års folkskolestadga. Dennas tillkomst och folkskoleväsendets därpå följande utveckling inom Värmland kunna av utrymmesskäl här ej ens antydningsvis skildras. Såsom en följd av nämnda folkskolestadga inrättades i Karlstad år 1843 ett folkskollärareseminarium, vilket sedan genom Kungl. brev av den 22 mars 1867 utvidgades i enlighet med 1865 års reglemente för seminarierna. Den för seminariet uppförda byggnaden, som omgives av en vacker trädgård, motsvarar ej längre tidens krav, och förslag föreligger fullt utarbetat till uppförande av ny byggnad å en annan större och lämpligare plats inom staden. För utbildningen ay småskollärarinnor har Värmlands läns landsting upprättat ett seminarium år 1873. Detta var först förlagt till Karlstad, men flyttades med höstterminen 1915 till Kristinehamn, där den äldre läroverksbyggnaden upplåtits åt seminariet. Folkhögskoleidén har även vunnit ett kraftigt stöd inom provinsen, och med bidrag av Värmlands läns landsting upprätthållas där för närvarande två folkhögskolor, nämligen Molkoms och Västra Värmlands. Om den värmländska ungdomen, på vars utveckling vårt skolväsen går ut, och på vars begåvning och arbetshåg resultatet av skolornas verksamhet framför allt beror, finnes förvarat ett omdöme, nu över tvåhundra år gammalt och utsagt av den siste ständige gymnasiirektorn, sedermera prosten Erlandus Nicolai Hofsten, som i nära trettio år varit lektor i Karlstad. I sin »Beskriv-