Bankväsendet A. F. Sandwall. N AV VÅRT LAands PÅ DET EKONOMISKA 3 tänkandets område främsta andar, dåvarande bisko-Zpen i Karlstad Carl Adolf Agardh, yttrar i inled- Yningen till sitt märkliga, av snillrika iakttagelser &doch uppslag flödande verk, »Försök till en statsekonomisk statistik öfver Sverige», följande: »Sveriges tillgångar äro stora, emedan svenskarne hafva mera slösat med sitt blod än anlitat de rikedomar, som ligga förvarade i deras berg, äro utbredda i deras fruktbara dalar, ännu väntande på odlarens plog, eller tillväxa i deras skogar, ännu ej indelte till stående och oföränderligt räntegifvande kapitaler.» Dessa ord, som första gången nedskrevos mera än sextio år tillbaka i tiden, hava under de sedermera förflutna decennierna kraftigt besannats. Väldiga äro nämligen i sanning de rikedomar, som Sveriges folk under loppet av några få årtionden frambragt ur berg, åkrar och skogar — ännu större kunde dock de härur flytande »oföränderligt räntegifvande kapitalerna» vara, om icke det forna slöseriet med blod under den långa, oblodiga fredens år övergått till slöseri med penningvärden. Och när man nu icke utan en med häpnad blandad stolthet blickar ut över den snabba och för ett »fattigt» land oerhört rika utvecklingen, måste man säga sig, att en av hävstängerna för vårt näringslivs glänsande förkovran varit ett penning- och bankväsende, som förmått mot-