Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Bankväsendet av A. F. Sandwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 A. F. SANDWALL
svara denna utvecklings stora krav. Omdömet gäller i lika hög
grad provinsen Värmland som landet i dess helhet.
Sveriges Riksbank är världens äldsta sedelutgivande
centralbank, och genom ont och gott rykte, genom brokigt skiftande
öden har den gamla Riksens Ständers bank allt intill våra dagar
behållit en ledande ställning inom Sveriges ekonomiska liv.
Riksbankens historia uppvisar en utveckling, som varit både till nytta
och skada, som väl haft till syfte att stödja och främja näringarna,
men som genom en vacklande politik och långa tider hårt drivna
monopoltendenser icke mäktat fylla sin uppgift. I detta
sammanhang och inom det begränsade utrymme, som här står till buds,
skola emellertid endast några oundgängligen nödvändiga,
summariska erinringar göras om penningväsendets tillstånd före den
tidpunkt, då svenska privatbanker på allvar började uppstå och
bankväsendet blev något annat än en gren av tungrodd svensk
statsförvaltning.
I slutet av 1700-talet och de första åren på 1800-talet gjordes
sporadiska försök att skapa en privat bankrörelse vid sidan av
Ständernas bank och Riksgäldskontoret, vilka båda
statsinstitutioner ensamma utgåvo kreditsedlar. I detta syfte inrättades med
stöd i en eller annan form av Ständerbanken s. k. diskonter, av
vilka de ute i landet sist verksamma hade sitt säte i Göteborg
och Malmö, vartill senare kom Göta-Kanal-diskonten. Genom
bl. a. oförsiktig utlåning råkade de båda sistnämnda diskonterna
på obestånd, riksbanken gjorde förluster på dem, och 1818
indrogs all enskild bankrörelse för att i stället överflyttas på
riksbanksdiskonten. Tidigare hade väl en och annan enskild diskont
fungerat väl, men ständerna och även allmänheten sågo med ovilja
enskilda göra vinster på penningutlåning; man menade, att staten
ensam borde skörda vinst på dylik rörelse, en åskådning, som
långt in på 1800-talet gav starka och mäktiga genljud i riksdagen
och länge förhindrade det svenska bankväsendets utveckling och
stabilisering.
För näringslivet och över huvud den svenska allmänheten
inträdde likväl ingalunda någon ljusning i rådande osäkra penning-
och kreditförhållanden, därigenom att riksbanken tagit all penning-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:24:48 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/2/0162.html