- Project Runeberg -  En bok om Värmland av värmlänningar / Del II /
160

[MARC] With: Hugo Hildebrandsson, Sixten Samuelsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bankväsendet av A. F. Sandwall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

160 A. F. SANDWALL svara denna utvecklings stora krav. Omdömet gäller i lika hög grad provinsen Värmland som landet i dess helhet. Sveriges Riksbank är världens äldsta sedelutgivande centralbank, och genom ont och gott rykte, genom brokigt skiftande öden har den gamla Riksens Ständers bank allt intill våra dagar behållit en ledande ställning inom Sveriges ekonomiska liv. Riksbankens historia uppvisar en utveckling, som varit både till nytta och skada, som väl haft till syfte att stödja och främja näringarna, men som genom en vacklande politik och långa tider hårt drivna monopoltendenser icke mäktat fylla sin uppgift. I detta sammanhang och inom det begränsade utrymme, som här står till buds, skola emellertid endast några oundgängligen nödvändiga, summariska erinringar göras om penningväsendets tillstånd före den tidpunkt, då svenska privatbanker på allvar började uppstå och bankväsendet blev något annat än en gren av tungrodd svensk statsförvaltning. I slutet av 1700-talet och de första åren på 1800-talet gjordes sporadiska försök att skapa en privat bankrörelse vid sidan av Ständernas bank och Riksgäldskontoret, vilka båda statsinstitutioner ensamma utgåvo kreditsedlar. I detta syfte inrättades med stöd i en eller annan form av Ständerbanken s. k. diskonter, av vilka de ute i landet sist verksamma hade sitt säte i Göteborg och Malmö, vartill senare kom Göta-Kanal-diskonten. Genom bl. a. oförsiktig utlåning råkade de båda sistnämnda diskonterna på obestånd, riksbanken gjorde förluster på dem, och 1818 indrogs all enskild bankrörelse för att i stället överflyttas på riksbanksdiskonten. Tidigare hade väl en och annan enskild diskont fungerat väl, men ständerna och även allmänheten sågo med ovilja enskilda göra vinster på penningutlåning; man menade, att staten ensam borde skörda vinst på dylik rörelse, en åskådning, som långt in på 1800-talet gav starka och mäktiga genljud i riksdagen och länge förhindrade det svenska bankväsendets utveckling och stabilisering. För näringslivet och över huvud den svenska allmänheten inträdde likväl ingalunda någon ljusning i rådande osäkra penning- och kreditförhållanden, därigenom att riksbanken tagit all penning-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 29 17:24:48 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/2/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free